”bonkar man på Lidingö, då bonkar man fanimig rejält”

Detta är historien om när Arvid bonkade på Lidingö. 

Vilken helg! 
Jag har blivit totalt bortskämd av Oskar och framförallt Oskars faster. De två har tagit hand om mig som ett litet barn. När jag vaknade på morgonen var surdegsbrödet och gröten redan framdukat på bordet. När jag, strax efter hemkomst från Lidingö la mig i fosterställning i soffan kom Oskar och matade mig med chips. Tur att man umgås med äldre vänner som varit med förr och vet vilket kraft som finns i en påse chips.  
Loppet
Jag öppnade friskt och satsade på en tid ner mot 2:05. Halvvägs var målet fortfarande fullt rimligt och det lutade till och med på tid mot 2h. Men det är ren berg och dalbana mellan 15-20km och där någonstans kom klubban. Jag bonkade. Vid 20km var jag helt förstörd. Jag sprang uppför hela backen vid grönsta för att inte skämma ut mig vid det massiva publikhavet, men precis på toppen fick jag promenera en längre bit. Jag kände mig spyfärdig och helt slut. Huvudet var relativt med på noterna men benen var katastrof. Jag uppskattar löpsteget i efterhand till ca 15cm långa kliv. Följande mil var hemsk, både psykiskt och fysiskt. Men det känns lite bättre när man väl bestämt sig för att skita helt i tidsmål och placeringar. Nu var målet att bara ta mig i mål, oavsett tid, och då gör det inget om man promenerar längre sträckor. David elgh kom ifatt mig men jag hade inte en chans att haka på. Som sagt, bonkar man bonkar man rejält! Där och då bestämde jag mig för att springa nästa år, och då under två timmar. 
After run
Jag var besviken men inte ledsen. Hade jag tränat inför detta ett helt år för att sedan misslyckas på detta sätt hade jag varit förstörd.  Men det är som det är, och det blev som det blev. Jag har gjort andra resultat i år så jag vet att jag utvecklats åt rätt håll, och det är huvudsaken. På kvällen guidade Oskar mig på Stockholms gator och tillsammans stapplade vi fram och hade en trevlig man-date på nåt mexikanskt ställe. Kvällen avslutades på kvarnen tillsammans med våra vänner från grannbyn. Flera timmars snack om vem som är släkt med vem, eller snarare, vem som inte är släkt med vem. Vi pratade igenom loppet och våra egna prestationer. Linderholm lyckades bäst med en 10e plats på 15km. Linderholm som för övrigt träffade sin tvillingbror där på kvarnen, helt ovetandes om att han hade en. 

Nya tag till nästa år. Då ska jag komma väl förberedd för berg och dalbanan som startar efter halva loppet. 

Tvillingbrorsan. 


Lagom pigg 1,5h efter målgång

Vårat ekipage till Lidingö. Väl framme sa någon att det fanns en bro över. Viken miss…




6 kommentarer

  1. Jobbigt att bonka Arvid! Men du vet ju som sagt vad du kan göra en bra dag. Tippar på sub 2 nästa år! Grym blogg ni har för övrigt!:)

  2. Har fått för mig att man måste "bonka" på Lidingöloppet nån gång i livet. Lite av ett mandomsprov. Jag gjorde det 2007 och jag känner igen mig i mycket av din beskrivning av sista milen. Hemskt men starkt att fullfölja! Nästa år ska jag pusha dig till sub 2.00. Om jag inte bonkar då…

    • Ja, det gäller att se positiva saker från debaklet på ön. Nu har jag mer respekt för berg och dalbanan, och kommer förhoppningsvis träna därefter. Nästa år ska vi skåla på kvarnen för en avklarad drömgräns! 🙂

  3. Underbar läsning!

    Tack för en toppenkväll! Nästa år blir det sub 2 h.

  4. Äntligen omnämnd på idrottsblogg!
    Dock inte för mina idrottsliga prestationer, utan snarare som "mattant".
    Kom igen nästa år, övning ger som bekant färdighet!
    Faster

Lämna ett svar till Kaxholmen Kickwaxers Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑