Etikett: Kultur (sida 1 av 2)

Två plagg och en historisk backe.

 
Backen börjar vid gödselbrunnen till den ladugård som var ibland dom första i konungariket att ha automatisk utgödsling.
Nu står den tom som ett minne och en startpunkt för den backe som går längs dom kilometerlånga sädesfälten sedan in i rövarskogen.
Det stiger till rejält innan jaktkojan och avslutas vid sparbankseken.
Det sägs att hästarna började frusta efter längtan efter arbete när Pantzar och gänget spände för dom inne i stallet på andra sidan vägen.
Pantzar var förman vid Lyckås med en väldig auktoritet och pondus. När han gick ut i hagen och visslade gick samtliga 25tal hästar direkt emot stallet. Inget behov av att vandra i hagen med grimskaft i näven. En hård man i en hård tid och en hård livshistoria. Under en stormig kväll fick han uppleva när en stor gren i den väldiga allén in emot slottet brast och slog av ryggen på hans son som då bara var en liten grabb. Han dog där den kvällen i allén. Utanför hans hem och sin familjs arbetsplats.
När köld och tystnad rådde över skärstad bildade Pantzars arbetshästar tåg uppför Lyckåsbacken för att hämta hem de grova furustockarna ifrån höjden ner till sågen vid sjön. De sågade bräderna gick till England och av mjölken i ladugården gjorde man ost i mejeriet så väl att man fick motta pris. Efter mejeriet brann skickades mjölken till Jönköping med tåget där greven höll med häst och vidare transport till mjölkföreningens mejeri. Där körde min farfar is ifrån rocksjön. Isen täcktes med sågspån och verkade som kylning för mejeriet hela året.
Nu är dom borta hästarna, korna, farfar och Pantzars gäng.
Döda och lite smått bortglömda medans solen åter tar fart för en ny runda runt jorden.
Morgonkaffe följt av löpning.
Drömmen ska levs springande.
 
 
 
Endast två plagg behövs när Arvid och jag ska springa Lyckåsbacken innan frukost.
 

Nästa som rör mig.

 
Nästa som rör mig är död.
Så lyder kanske världens bästa inledande mening av en bok.
Bokens författare är Bodil Malmsten och med rätta närvarar hon åter i ett blogginlägg.
Boken utspelar sig i Paris och handlar om Johanna.
En ung fri farlig och desperat kvinna som livnär sig på att stjäla ifrån den rika överklassen på Rue du Faubourg Saint-Honové.
 
Dom unga åren i Paris på fyra dagar.
Jag och löparlegendens son drar till Paris just i detta nu.
Vi ska spendera fyra dagar på ”Martyrernas Berg” Montmartre.
Som fria och unga ska vi andas in den stadsdel där Dali, Monet och Picasso verkade under sina unga kreativa år.
Vi åker kanske mer dit som Hemingway och James Joyce.
Dom bildade radarpar i Paris i början av tjugotalet och hade legendariska fylleskivor ibland Paris alla Caféer , Bistros och Nattklubbar.
Hur som helst så kommer vinet få ha sin inverkan och kommer bland annat kanske intas på det anrika konstnärstorget Place du Tertre.
Imorgon ska jag köra morgonlöpning upp till basilikan Sacré-Coeur sen försöka ta mig hem till lägenheten igen. Helt på instinkt utan telefon. För några år sedan sprang jag 23k under morgonjoggen när vi bodde på Hisingen för att se Bruce Springsteen på Ullevi. Under en nattklubbsväng i Berlin förra året försvann jag i 10timmar. Det kan sluta hur som helst. Vart hän benen bär.
 
Svensk galenskap och drykenskap.
Södra Montmartre är Paris Red-light district och känt för mänsklighetens påfallande brister.
När vi pratar galenskap och omöjlig inställning till kvinnor måste man nämna Strindbergs tid i Paris för runt 100år sedan.
Vilket kan upplevas i boken Inferno.
Han gick runt med sitt lysande intellekt, storhetsvansinne och var spritt språngande galen.
Allt han skrev undertecknade han med signaturen Gud.
Han memorerade stadens gator och drack absint på konstnärscaféet Closerie des lilas.
Enligt legenden bodde han på det sämsta hotellrummet som någonsin har hyrts ut i Paris.
Det låg nära latrinerna och var väldigt dåligt ljudisolerat. Det gjorde en galen man än mer galen och det slutade naturligtvis på sjukhus. Och hans ex kvinna som han ständigt bedragit ville inget annat än att få vårda det sjuka geniet som genom sitt hetlevrade humör och orimliga inställning till kvinnor inte fört med sig mycket mer än elände till hennes liv.
Det var för 100år sedan men gatorna finns kvar och går man till Closeriet kan man be kyparen visa bordet där Strindbergs namnskylt sitter.
Och på väggen utanför pensionatet Orfila där han låg och våndades till ljudet av pinkande män finns en skylt som säger att det faktiskt var här innanför väggen den store Svensken bodde tills han inte kunde betala hyran längre och pensionats kvinnliga föreståndare fick starta en insamling till det sjuke geniet som inte kunde betala för sig trotts sin framgång i landet med både Fadren och Fröken Julie.
 
 
Hur gick det för Johanna?
Hon levde lycklig i alla sina dagar med den unga mannen hon mött i parken med Rodins statyer.
 
 
 
 
 

”If you like Ebba Grön, we recommend Hassan”

 
När är saker och ting som bäst?
Är det omöjligt att veta?
Du kan bara fantisera om det efteråt.
Du bör undvika att jaga efter att få uppleva samma känsla igen.
Det kommer aldrig att ske.
Men tusentals och åter tusentals känslor kommer följas av jakten.
Känslor är bara energi och rörelse som man fångar i kroppen på grund av en tanke.
 
 
Ebba Grön 1982.
Geniet Per Hägglund spelar på skivan och turnén.
Tony Thorén producerar ute i värmlandsskogar.
Fjodor väntar ett fängelsestraff för vägrad värnplikt.
Spritromantik och resande. Nakenhet och kärleksnätter.
Strys enda album med bandet.
En Svensk musikskatt.
Ett hus. En natt. Berusningshögtid. 7 dansande vänner. En sommar. Starka känslor.
 
 
 
 
 
 

Gästinlägg av Tomas Pettersson Hjelmkvist.

 
Det kan bli bättre ..igen!
Det finns inte mycket i skidvärlden, (om ens något) som slår en svensk seger i Holmenkollens femmil.
Loppet har allt, historiken, traditionen, prestigen, publiken o den oslagbara stämningen, stentuffa banor.
Som skidälskare njöt man  i fulla drag i lördags när Daniel Richardsson gjorde sitt tunga avtryck o skrev skidhistoria o dessutom klä av Sundby o övriga norrmän på deras hemmaplan,…snyggt o större än OS-bronset.
Men….det kunde ju såklart varit ännu bättre… om femmilen körts som den ska.. med individuell start.
Årets femmil i Kollen var den bästa som körts där med masstart .
Men det kan aldrig bli så bra som med individuell start, med all drama som den innehåller.
Sitter o funderar på alla förändringar som längdskidsporten genomlidit de senaste 15 åren.
Det är några stycken…. En del till det bättre men en  hel del till det betydligt sämre också.
Kan inte komma på någon idrott som så kapitalt vikit ner o prostiturerat sig, sålt själen,  för tv-bolagens påtryckningar om att ”paketera om produkten i kortare format” , med att göra så mycket förändringar på så kort tid.   De som styr skidvärlden står inte upp för sporten…känns inte som man tror på den…utan ändra ändra.
Ena loppet blir man diskad om man byter skidor, andra loppet får man byta skidor 6 ggr, lätt o förklara den logiken någon?
Femmil med individuell start tar för lång tid o för segt får man höra …jo jo.
 
Några enkla jämförelser som motsats:
 
Tennis….spelas fortfarande med bäst av tre eller fem set. Underbart med femsetare över 4-5 timmar.
 
Fotboll……90 minuter….dessutom med subjektiv helt oförklarlig tidtagning av domaren. Golf …..18 hål á 4 rundor á minst 4h. Fantastiskt när Masters på Augusta drar ihop sig.
 
Ishockey  …..3×20 min.
 
Cykel……det bästa loppet av dem alla Tour de France…små justeringar genom åren….fortfarande över 3 veckor  o ca 350 mil. Underbara bergsetapper som kan ta 6-7 timmar.
 
Listan kan göras lång på idrotter som inte vikit ner o sålt själen , istället så skapar traditionen i dessa idrotter ännu starkare identitet o tyngd. Nästa grej….straffrunda för alla som väljer o dricka… någon?

Ur spår för helvete.

Äldre inlägg

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑