Kategori: Robert (sida 2 av 20)

Ulricehamnsloppet

På söndag är det dags för Ulricehamnsloppet. 3 år sedan jag själv åkte nu. 2 år sedan jag åkte ett seedningslopp överhuvudtaget. Ser fram emot det mycket. Att tävla är att leva. Palle och jag får hålla Holavedsfanan högt. Nån mer som ska åka?

Tävla mot oss

Holaveden har startat en liga i Visma Ski Classics Fantasy-spel. Du har 40 000 dollar att leka med. Ett lag med max 10 åkare som plockar poäng i loppen. Följ länken nedan, skapa ditt lag och gå med i ligan Holaveden. Arvid har valt det supermogna lösenordet Balleballe.

http://fantasy.vismaskiclassics.com/

Här har ni mitt lag som förmodligen kommer göra mig odödlig i skidkretsar. Deadline för helgens tävling i Seefeld är ikväll kl 23 så skynda!

/RD

På mammas gata

I mitten av 90-talet åktes det en del skidor på Ölmstads nya elljusspår. Det fanns förvisso inga elljus, och inga spår heller, men en åkte gjorde vi. Det var mamma som tog med oss ut på åkrarna och stigarna mellan Ölmstad och Siringe. I mitten av 90-talet fanns ingen Johan Olsson eller Charlotte Kalla, svenska skidframgångar fanns tidigare med Gunde och Wassberg och efter med Elofsson. Men just där och då bara drömde man om svenska skidframgångar. När den väl kom låg jag och sov (Niklas Jonsson, OS -98). Därför fick man låtsas att det svenska stafettlaget ryckte till sig en ledning vid Linnerhultaliden.

Att Sverige skulle ta medaljer under min livstid i längdskidåkning kändes inte jättetroligt för mitt 8-åriga jag. Vad som dock tedde sig än mer otroligt var att jag 20 år senare skulle staka runt i elljus på samma ställe. Men i torsdags var det precis vad jag gjorde i blötsnön.

Det blev en kort sejour, ett par varv på lilla slingan för att hinna spåra för mig själv innan för mycket snö la igen spåren. Kände mig som Johan Olsson i VM i Falun.

Började återigen fantisera mig bort, såg en exalterad publik stå utmed slakmotan mot Roland Åkessons domäner och jubla. På vägen stakandes tillbaka mot bilen kunde jag blicka mot mitt föräldrahem och kände mig oerhört nostalgisk. Här kommer det åkas många varv de kommande åren.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lägg den till handlingarna

Det hjälper inte ens att jag dricker alkoholfritt till julbordet och beger mig till kyrkan på söndagen. Jag blir bestraffad ändå. Måste vara gamla synder, och då lär väl det här hålla på ett tag.

November blev en snorig historia men december började bra. Ända tills i torsdags. Nu rinner näsan igen, halsen är ett sandpapper och huvudet känns som överhettad PC från -97. Det är bara invänta bättre tider.

Hann med ett trevligt styrkepass kombinerat med backe i onsdags innan allt kom. Kan rekommendera:

5 gånger maxlöp i backe typ 60-80 sekunder.

Joggvila tillbaka och stopp mitt i backen för tre styrkeövningar a’ ca 20 sek.

Joggvila ner till foten av backen. Två styrkeövningar a’ ca 20 sek.

Jobbigt och effektivt men vill man skratta och le finns det andra aktiviteter som lämpar sig bättre. Som att gå på bio.

Halländsk vört – skiva 4

Förra veckan fick man damma av tävlingsnerver igen i kretsmästerskapet. Det gav fina besked. Inte varje dag man går i mål med nästan närkontakt på Mr Lund. Löpningen har fått en riktig nytändning i höst. Skadan i knät medförde att jag började bygga från grunden och lyssnade noga på signalerna. Vid minsta fel har Skiergen stått som ett lysande komplement. Jag har beåtämt mig nu att jag inte åker mer rullskidor 2017. Jag inväntar det vita istället.

I måndags var jag med om en ny erfarenhet vid Skiergen. Efter mycket om och men och velande efter en helvetesnatt med en son som just insett att han är mörkrädd hade lugnet lagt sig över Ängslundsvägen. Hade dock ett ärende till Bergvik och tänkte passa på att dra lite, samtidigt som jag inte ville nät annat än att bara landa i soffan och invänta John Blund. Hamnade ändå vid maskinen och efter ytterligare velande knappade jag in de klassiska siffrorna 5000 i tron att dra någon slags glorifierad tröskel 20 SEK över pers för att kolla formen.

Första 3000 rullade på riktigt fint utan större kval. Men något gnagde i handen och jag insåg snart att handtaget var på väg av. Strax därpå flög muttern över halva garaget och sekunden senare flög handtaget i golvet. 1500 kvar och i högerhanden endast en ögla att dra i. Jag förpassades mentalt till PeterNilssons hemmabygge där ögla är det som gäller. Den mannen har dragit sina metrar till stacken och jag kan avslöja att han använder denna livsbejakande djävulsmaskin som rehab i jakten på Vasaloppsformen.

Nåväl, det gick vägen. Inser att jag är stabil suv 19 nu. Det gör sig givetvis inte självt men jag klarade ändå ett haveri i den kanske mest kritiska fasen av en femtusing.

Rubriken undrar ni över. Ja, efter lite kvällsjobb är det lätt att sätta i sig en halv limpa vört från Halland. Toppa med ICAs färsigskurna skinka och breda ut Graveleis senap på toppen. Mitt problem är att jag bestämde mig för att ta den fjärde ödesdigra skivan bara för njutningens skull. Nu ligger den och jäser under ytan. Men det får jag leva med.

/RD

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑