Kategori: Oskar (sida 2 av 18)

Slitshort bland blöta höstlöv

En nästan romantisk känsla sprider sig i kropp när jag tänker på höstens lopp. Terränglopp efter terränglopp avlöser varandra. Hör bara planen, John Bauer Trail, Löprallarn, Lidingö, ÖIS-loppet och Växjö Maraton. Perfekt utspridda under hösten likt löven på marken. Den lite småkyliga fuktiga luften som kryper sig på innan start men strax skönt kyler den benen som ger fullt effektuttag uppför backen i Berg.

Terränglöpning är verkligen den perfekta höstidrotten!

Snart är vi där igen….krampstretchande längst Lidingöspåret

Likt pusselbitar

I lördags föll de på plats. Pusselbitarna i maratonpusslet. Med osäker form stod jag på startlinjen i Knektaparken där tydligen varenda lopp i Jönköping ska gå, förutom de riktiga loppen Landsjön Runt och ÖIS-loppet då.  De förädiskt lätta första 5 kilometrarna runt Rocksjön förökte jag hålla igen tempot och komma in i loppet. Det funkade perfekt och en behaglig resa i strax under 4 minuters tempo började. Hittade en liten grupp att springa med som höll ihop fram till 18 km och vi plockade in löpare efter löpare och plötsligt sprang jag på 4-5 plats. Halvmaran passerades på precis under 1:24 och mycket krafter fanns kvar i benen. I de tunga uppförsbackarna upp till Järstorp och Hisingstorp hade jag bestämt mig att låta det gå lite långsammare för att ha ben som ville springa fort nerför på slutet. Men tempot var ändå ganska högt och på toppen såg jag ryggen på trean i loppet. Efter någon kilometer var jag ikapp och passerade en mycket trött löpare. Nu var det ju ”bara” nerför kvar och ”bara” 12 km till mål. Så lätt det låter, men så fel man kan ha. Men inte denna gången. Jag var pigg. Kunde fortsätta mata på och kilometer efter kilometer rullade förbi. Tillbaka ner i Jönköping och bort mot Torpa och vidare ner mot Munksjön. Nu började det bli rätt jobbigt. Men några extra dextrosol kickade igång hjärnan trots att benen började svika 4 minuterstempot. När sista rundningen av Hälsohögskolan skulle göras möter jag tvåan. Han ser sjukt trött ut och hade tappat mycket sista milen. Men han hade fortfarande två minuter till godo på mig de sista 500 metrarna. In på bron och klockan tickade upp på 2:51. Ett nytt PB med 19 minuter med häng på en 2:50 gränsen kändes verkligen som en seger i jämförelse mot när jag två månader tidigare stod och spydde på den fyrfiliga vägen längst stadsgårdskajen efter 25 km i värmen på Stockholm maraton. Nu hade allt gått enligt plan och resultatet blev därefter. Satte mig i gräset vid Spira och drack en alldeles för söt läsk och hejade fram Robban till hans första mara!

Nu siktar vi mot Lidingö, rycktet säger att hela Holaveden kommer stå där med lapp på magen!

Mot helgen med stormsteg

Lördagens mara närmar sig. Två dagar kvar. Lördagens långpass vittnade om att maraformen nog är rätt bra, tisdagens Blodomlopp va en käftsmäll åt andra hållet. Nu vet jag inte vad jag ska tro. Men dextrosolen är inköpt och after-run-ölen är bryggd, så manegen är krattad kan man säga.

Vi ses på munksjöbron på lördag efter lunch!

Och för er som började tvivla på att livet kommer ha någon mening mellan sommaren 2018 och vintern 2019, här kommer er dubbelbiskvi till kaffit! https://www.facebook.com/events/663811450641900

EM silver som smakar surt

Andreas Kramers EM silver var så kul att se. En ny generation av duktiga medeldistansare kommer från skandinavien och det ska bli riktigt kul att se om de kan utmana även i VM och OS framöver.

800 m kan ses som en kort distans, knappt svettiga går de i mål. Inte så snabba som sprintrarna, inte så uthålliga som långdistansarna. Men underskatta inte insatsen som krävs. För att nå absoluta toppen måste så mycket mjölksyra hunnit flyta genom kroppen att den skulle kunna konservera hela sveriges grönsaksskörd 2018. Ett långsamt självplågeri utan dess like. Jag kan inte tänka mig en idrottsgren som kräver hårdare träningsinsats än just 800 m. Respekt till dem som gör det valet. Testa själv att göra något så hårt du kan i 1 minut och 45 sekunder, gärna något där du kan se din hastighet. Aldrig har en minut kännas så lång som efter 45 sekunders maxarbete.

Holaveden gratulerar Andreas Kramer!

42195 igen

Anmälan är inskickad. 50% av Holaveden kommer stå på startlinjen till Jönköpings Maraton om knappa två veckor. Tredje maran för säsongen och förhoppningarna om ett nytt PB är stora efter Stockholms debaclet. Nu är jag åtminstone van vid värmen.

Förra veckans fjällrunda blev en succe. Likt renarna sprang vi fria men irrande runt bland fjäll och dalgångar. Ljumna Norrlands Guld återställde vätskebalansen och motivationen. Chicago underhöll oss medans solen gick ner över den norska horisonten.

Resan skapade förståelsen för löpningens förträfflighet. Löpningen tar dig överallt, ingen farkost som inte är luftburen hade kunnat göra våran tur. Men våra ben tog oss runt den, utan problem större än lite morgonstelhet. Därför är löpning så fantastisk!

Ut och spring lite idag!

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑