Kategori: Arvid (sida 2 av 35)

Hammarrundan

Jag har cyklat bort bloggen. Sånt ska inte hända, men det händer. Livet kommer i mellan. En vis kompis sa ”Arvid du har glidit på en räkmacka hela livet, det är dags att du får lite skit under naglarna” och det har jag verkligen fått. Men nu måste man välja vad man ska göra, antingen låta skiten sitta kvar eller skrubba rent med en sån där borste som gör lite ont ni vet. Vi tar beslutet senare tror jag.

Cyklisten kom ner på besök, vi körde hammarrundan och gick på klubb. Varvet är 12km och inklusive en hyfsat hård backe och man kör den 6 gånger. Backen bli typ som återhämtning för en löpare men på platten får man ta i allt vad man har. Det var på platten jag fick släppa när vi var ute på det fjärde varvet. Philip Lindau trampade på gasen och då var det fler än jag som fick tacka för mig. Han har trots allt vunnit SM-guld i linjelopp, och den gången var det 22 mil, så han vet hur man cyklar. Jag måste bli lite hårdare i benen till nästa år, kunna trycka lite mer watt och lära mig när man verkligen behöver göra det. I så fall blir det nog roligt att cykla även 2019. Målet är en vecka i Palma på vårkanten, sen trampa långa och lugna distanspass på helgen och eventuellt avsluta det hela med vätterundan runt skolavslutningen. Vad krävs för 8 timmar tror ni?

Hörs hej

Örn

Anför klungan på första bilden om ni tittar noga. På andra bilden är fokus på min nya cykel som går som ett himla scott ska ni veta. Men nu tänkte jag bli löpare igen. 

 

I love Finspång

Jag kom tvåa på Vasaloppet! Eller vasastafetten om man vill vara riktigt petig. Äntligen har jag något mer gemensamt med Jerry Arhlin utöver våra identiska biceps-muskler. Den ständiga tvåan Jerry.. Ibland kommer jag och tänka på honom, det var synd att han aldrig fick vinna. Nåja, en kort återberättelse av helgen. Gubbarna från Finspång (älskar Finspång) hörde av sig och frågade om jag kunde ta en sträcka för deras lag under stafetten. Ge mig en kort så jag inte gör bort mig blev svaret. Vi fyllde en bil från Jönköping och sen la Oscar Claesson sin tyngsta högerfot på pedalen och rätt som det va var vi framme i sälen. Lite genomgång av loppet, lättare mingel tjena tjena, och godnatt. Dan efter gick starten vid 9 och efter sträcka 1 ligger vi 2:40 efter slutsegrarna Team trimtex. Oscar Claesson spottar då nävarna fulla och bestämmer sig för att bli ordentligt trött för en gång skull. Efter 14 kilometer växlar vi som ledande lag, Oscar gör alltså en monstersträcka mot landslagsmeriterade William Lind som ledde. BAM! Därefter tappar vi mycket på kommande sträckor tyvärr och som mest ligger vi efter med 8 minuter. Själv gör jag en godkänd näst sista sträcka och plockar in nästan en minut på den ukrainske landslagsorienteraren som jag tidigare under dagen försökt psyka ner. Omöjligt. Stenhård. Men jag kunde springa fortare i alla fall. Vårat lag slutar som sagt på en hedersam andraplats och med en sluttid på 5:12 så hade vi kunnat vinna fjolårets upplaga. Vi laddar om och siktar på revansch!

Hela gänget. Löpare från hela Sverige. Som jag älskar såna här sammanhang, när man får mingla runt lite och lära känna nytt folk. Damlaget fullständigt utklassade övrigt motstånd och vann med 23 minuter. Vårat andra herrlag slutade på en stabil 6e plats, vilket är otroligt bra jobbat!

Morgonpass dagen därpå. 2 timmar löpning på fjället, min favorit. Dock sa knät ifrån på skarpen efter en timma så jag hade inte så roligt som det kan vara. Ni ser ju själva på bilden vilket väder vi hade, det gick inte klaga på något.  Medeldistanslöparna från Stockholm fullständigt krossade alla fördomar jag hade. Det var dom som guidade oss runt på fjället och det bjöds på obanat nästan hela vägen. Uppför. Nedför. I vatten och utanför vatten. Jag blev fullständigt chockad, kan banlöpare springa så kallad ”trail”? Det hela slutade med att vi blev vänner på Facebook. Bra killar det där! Såna man kommer hälsa på om några veckor på Lidingö.

Några månader kvar sen kanske man är där igen. Fäders spår. Det ligger oss varmt om hjärtat. Mycket varmt!

 

kollektivet samlade

IHela bloggkollektivet var igår inne vid knektaparken för spänna sina muskler mot andra likasinnade. Palle hade åkt på något slags slovenskt virus tidigare under semester så DNF på honom tyvärr. Helt ofarligt virus antar vi och vi hoppas på att få se honom på benen snart igen. Ryktet går att han var starkaste gubben mot slutet av holavedens löpsemester i de svenska fjällen. För Robban och Oskar blev det en genomkörare inför helgens prövning, Jönköping marathon. Vår blivande veteran med mest tävlingsvana av oss alla verkar faktiskt lite nervös. Kanske är han mest orolig för att bli upplockade av dextrosol-tanter vid målgång, det har ju hänt förr. Robban känns iskall. Maradebut. Allt att vinna. Nästan inget att förlora. Redo för strid. 3:15. (Som sluttid alltså, inte per kilometer)

Undertecknad ställde också upp under gårdagens blodomlopp. Mest för att hylla alla som är blodgivare, jag själv har inte satt nålen i armen än. Tyvärr. Känslan i pumpen var otroligt bra trots att jag fick hjärtat krossat tidigare i år. Benen däremot fullständigt katastrof. Jag kan inte gå för tillfället, och nedjoggen var värre än den jag fick bevittna när Oskar väggade efter Eksjö stadslopp. Ca 34 minuter efter fyra veckors löpsemester. Alltså riktig löpsemester då man inte springer någonting alls.  Får man sjukanmäla sig för stela vader?

Nu slickar vi våra sår och stretchar ut våra vadmuskler. På lördag behöver grabbarna all hjälp dom kan få, så ta er in mot stan eller ställ er längs bansträckningen och heja fram våra hjältar. Det är dags för marathon!

/Örn

 

Stort liv!

Snälla Lasse, var med mig hela vägen till December. Jag klarar det inte ensam, det är verkligen de brustna hjärtans höst. Tack för en magisk kväll i Huskvarna. Folkets park är verkligen det gamla Sverige, det måste till och med Johan Davidsson hålla med om.

Jag borde egentligen skriva en lång text om Jakob ingebrigtsen istället. Eller egentligen en jättelång text om alla bröderna ingebrigtsen, men jag vet liksom inte hur man ska formulera sig. Killen är 17 år, från NORGE, och fullständigt leker hem guldet på 1500m. Han kan nog bli något.. 🤷🏼‍♂️

Stort liv hörni. Stort liv.

 

Solen går upp över kåk och gränd
Våren är ung och oanvänd
Sången ekar från himmelen sänd
Det är ett stort liv
Jag har sett hur du kämpar för att ta dig loss
Hur rösten manar: Stå upp och slåss
Hur dumheten sprakar med tomtebloss
Hur den fadda massan skriker: Kom med oss
Det är ett tufft liv
Min ungdom kommer aldrig igen jag har så mycket förstånd att förlora än
Så jag lovar dig inget, min käraste vän
Det är ett kort liv
Jag förstod nog aldrig vad dom sa till mig
När jag satt i dom bänkarna man bildar sig
Jag har gått dom vägar ingen visat mig
Det är ett högt liv
Jag reste iväg för att få nånting gjort
Jag trodde sporren fanns på annan ort
Men deras klockor gick lika fort
Det är ett snabbt liv
Jag satt i en bar långt västerut
Där jag känner mig hemma och jag vart förut
På TV:n visade man ett lyckligt slut
och allt såg plötsligt lite bättre ut Det är ett gott liv
Jag gick på en gata mot ett äventyr
Jag kom till en plats där pengar styr
Där spriten var billig men fyllan dyr
Man fattar lätt varför mänskor flyr
Det är ett hårt liv
Jag satt på ett möte bland viktiga män
Dom sa: Du har inte hittat din marknad än
men skriv på för oss så kan vi snacka sen
Jag gick min väg och kom aldrig igen
Det är ett fritt liv
Jag tog mig upp på ett skyhögt berg
Jag trodde livet skulle byta färg
Men svindeln skälvde genom ben och märg
Det är ett farligt liv
Jag satt på en brygga långt hemifrån
Månen lyste över silverstrån
Maria var naken och klev ner i ån
Det är det jag har fått mina drömmar från
Det är ett skönt liv
Jag satsade allt på död mans hand
Jag drömde om en suite på Grand
Jag hamnade i en etta i andra hand
så jag satsade den med, för jag fick blodad tand
Det är ett djärvt liv
Jag klättrade ner i en bottenlös brunn
Du ska vara med om allt för att få mål i mun
Djupet är vackert men gränsen tunn
Det är ett svårt liv
Men solen går upp över kåk och gränd
Våren är ung och oanvänd
Sången ekar från himmelen sänd

 

Åk till Mallis!

Om ni åker till Mallorca och vill upptäcka ön, hyr inte en bil då. Vanligt misstag. Hyr en cykel, trampa så mycket du orkar i tre dagar så har du nästan sett allting och dessutom mycket finare vägar än du hade fått se med bilen. Och billigare också, det gillar väl alla. Cyklisten jobbade här i våras och kan varenda sväng. Det är riktigt lyxigt med en egen guide så att man inte behöver stanna i varje korsning för att kolla vägen. Det är magiska rundor han bjuder med mig på, aldrig cyklat på finare vägar tidigare. Drygt 15 timmar har vi trampat nu på tre dagar. Det går upp och ner i princip hela tiden och det har inte varit under 35 grader en enda dag. Benen känns faktiskt helt okej, till och med riktigt rappa om man får feeling i nån backe. Kanske borde dra på sig en nummerlapp och testa det här med att tävla på cykel också. Vi får se.

 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑