Författare: Oskar Lund (sida 1 av 25)

Välfärdsproblem i föreningslivet

Jag sitter med i IK Vistas skid och orienteringssektions styrelse. Vi står utan ordförande sen årsmötet. Sökandet efter en ny har skett med ljus och lykta. Många är tillfrågade, få (läs ingen) känner sig manad. Jag har själv blivit tillfrågad men tackade nej eftersom jag flyttar om en månad.  Jag vet att vi inte är den enda föreningen som har det problematiskt. Det är ett utbrett problem.  IK Vista har överlevt ett väldskrig och snart 100 år och kommer säkert klara även denna kris.

Men det är intressant att fundera hur svårt det är att skapa engagemang för föreningslivet idag. Vad beror det på? Är det förändringen av samhällssammansättningen i upptagningsområdet? En generationsfråga?

Antalet nyttjare av konditionsidrott tror jag aldrig varit större i IK Vistas upptagningsområde. Men att binda upp sig vid ett åtagande för att driva möjligheten för konditionsidrott är något de flesta helst vill slippa i jakten på personlig framgång, familjetid, vila och fredagsmys….eller var det tid att följa en extra serie och kolla några flöden eller läsa något svammel på en konditionsidrottsblogg. Jag ramlar själv dit, kunde gjort något bättre av min tid. Men mitt uppdrag i IK Vista tar inte särskilt mycket tid, nån timme i veckan kanske. Nån kväll i månaden måste jag fika med några idrottsintresserade människor. Alla måste inte anlägga ett nytt elljusspår som PeterNilsson, men alla kan hjälpa till med något. Så om du är intresserad av att engagera dig i IK Vistas skid och orienteringssektion som också innefattar MTB så är du verkligen välkommen till sektionen! Om du inte har möjlighet att hjälpa, glöm då aldrig att uppskatta det idiella arbete som läggs ner i sektioner, av tävlingsledare, spårkörare, tränare etc. Ett tack är oftast deras enda lön för arbetet.

-OL

Vårvindar friska

Vätterns vågor slog hårt mot sandbankarna medans jag gav mig ut på mina lunchintervaller. Tänkte trumma upp tempot på den bara asfalten. Men hälsenan började strejka. Typiskt när våren står för dörren. Slängde in en anmälan till Mullsjöskaten nästa tisdag istället. Tredje loppet för säsongen. Känns som en halvcomeback.

Lite bilder från Huskvarna Ski Marathon a.k.a Holavedsloppet i lördags.

Snart börjar det!

Medans vintern är här börjar vårens träningstävlingar närma sig. Förra året avgjordes samtliga på vinterunderlag. Hur blir det i år? Om du är sugen på lite prispengar är detta dina lopp. Spring alla och du har en riktigt bra chans på att få tillbaka lite startavgifter!

Säsongsdebut

Ikväll drar Palle och jag på oss nummerlappen och knäpper på skateskidorna. Det bjuds på elljustävling på Hallby, 10 km fristil. Smidigt, jobbigt och nervöst. Inte ett skateskär är taget sen vårens skarturer. Det kan bli jobbigt. Emil Jönssons gamla skateskidor är vallade, nu ska jag bara hitta bindningarna till dom.

Vi fick komma och hälsa på i USAs vallalastbil efter världscupen i lördags. Som en dröm för en vallaintresserad ingenjör. Ordning och reda och massa smarta lösningar. Jag försökte bjuda Diggins på hembakt smulkaka…men hon avböjde….hade jag gått hela vägen och uppgraderat till Windsor kaka hade hon inte kunnat säga nej. Vallarna var inte sena på att länsa kakburken efter en dag vid vallabänken. Tydligen är Ulricehamn den bästa tävlingen på världscupen, åtminstone för tjejerna som får tävla på bakfylledagen i Holmenkollen.

Svart-vitt

Svart-vitt. När jag var liten tittade vi på sådan TV, sen kom färg-TV och den svart-vita fick flytta med mig ner i källaren där jag kunde ratta in vilken kanal jag ville kolla på. Kändes lite gammalmodigt redan då. Vårt samhälle blir mer och mer svart eller vitt. För eller emot. Den som tvekar är dömd. Vi ser det i regeringsbildningen och vi ser det i miljödebatten. Senast har jag läst en del om vindkraftverken som planeras byggas i skogen ovanför skärstadalen. Så det är väl dags att slänga in en fackla i bensinförrådet.

Finns det något vackrare än ett vindkraftverk, tillverkandes ren energi? Nutidens väderkvarnar. Men nu anses de fula och att de förstör landskapsbilden. Hade de varit 100 år gamla och rivits så hade det klagats lika så.

I höstas var jag i Katowice, Polen där FN’s klimatmöte hölls i december. På morgonjoggen låg dimman tät och luften kändes konstig. Jag fick som svårt att andas under passet. Anledningen var kolkraftverken. En hemsk upplevelse, att göra något som jag alltid gjort och associerat med något hälsosamt kändes helt plötsligt ohälsosamt.

Tänk om detta var din utsikt över Skärstadalen? Tänk om luften var lika dålig under din löprunda runt sjön?

Skillnaden mellan hur energiutvinningen påverkar jorden och vår omgivning är enorm. Ett vindkraftverk kan i värsta fall skruvas ner och tas bort. Efter ett par år skulle du inte se spåren av det längre. Vår luft förorenas inte, inga koldioxidutsläpp eller stor påverkan av naturen. Visst, vindkraft är inte perfekt. Det har inverkan på djurlivet i närområdet. Visst ljud hörs etc. Men det är ett steg i rätt riktning och ett ingrepp på naturen som är reversibelt. På samma sätt som du kan plocka ner en solpanel när den inte längre behövs. Kärnkraft skapar avfall som påverkar oss i hundratals år och riskerar att kontaminera enorma områden när skiten åker in i fläkten. Men är samtidigt relativt ren och kontrollerbar energi. Solenergi är den största energitillgången som finns men vi har inte riktigt möjligheter för storskalig produktion här uppe i norden, än. Men det kommer nog en dag då all vår energi kan komma från solenergi. Vattenkraften är ren och kontrollerbar men ger enorma avtryck i naturen.

Argumentet att du inte vill ha ett vindkraftverk i din horisont håller inte. Inte med vår överkonsumption av energi i dagens samhälle. Det är gammalt som svart-vit TV. Om du inte vill att grisen ska slaktas kanske du inte ska äta bacon? Samma säk gäller med energi.

Men när det gäller gruvbrytning ovanför Gränna är jag beredd att ställa upp i kampen mot exploateringen! Men det sparar vi till ett annat inlägg 😉

-OL

Äldre inlägg

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑