Författare: Johan Palmer (sida 2 av 27)

Som guld lyser zigenarnas konung.

Snön föll och glänste. Minusgrader, sol. Men ack förändringar kommer så snabbt, snart tolv grader, dimma, regn. Man får kämpa, tillvaron kan vara karg. Den sämsta medeltemperaturen måste vara just noll grader. Jag vill ha vintermånad. Tänkte att man borde bada mer bastu och ro om sig själv lite bättre, men sen kom man fram till att det enda man i stort sett gör är att ro om just sig själv. Kanske kommer det en förlösning, vi får se…

Är så himla sugen på våfflor, måste ha med Holaveden att göra, tipspromenadsvåfflor.

Såg några sidensvansar sitta i ett körsbärsträd, så himla vackert. Utanför fönstret i en ny väns nyköpta hus. Världen är allt bra många gånger.

Världen är rätt usel många gånger. Rofferi,hyckleri,girighet,lurendrejeri, falskspel, fuskspel,dryghet,ansvarslöshet,överhetssjälvdyrkande.

Det värsta, det passiva sättet att vara emot utan att intressera sig för frågan. Bristen på nyfikenhet. Tävlingen mot botten, offermentaliteten. Bara riva ner men inte bygga upp. Man blir förbannad, när folk kastar skit mot svaga människor. Dyngsvingande bör alltid ske mot makt,inte mot marginaliserade människor på botten. Fy fan, oskyldiga människors självmord, som en fondvägg, av blod mot det vitmålade. Tendensen att människor är skyldiga utan rättegång, franska revolutionen all over again. Passivt aggressiva delar vi artiklar som vi inte ens läst, för vi bryr oss inte om frågan. Bara om att ha svar på tal. Ideologi, en förenkling, guide men ett svagt bevis.

Men som alltid ett men, man ska alltid ligga till ett men, för att mildra effekten, söka konflikthantering. Man kan kasta skit för det rena nöjet också, världen är inte så mycket större än så. Som instagram till exempel, detta fördrivsklickeri. Ytlighetens reklampelare. Se mig, hör mig, köp en energidryck och fånga dagen gärna med något konstigt frö som topping. Du är gullig, sunshine.

Sånt där är bara töntigt, satt och snackade med en kvinna i helgen som är riktigt duktig på instagram. Man blir imponerad över vad som krävs, så man blir som ett barn som kastat snöbollar när ingen kastar tillbaka, man släpper det och går skamset därifrån. Om man publicerar ca två kort om dagen så går det cirka trettio kort för varje publicerad bild. Alltså sextiokort på en dag. Det kräver ett levnadsmönster där man ständigt arbetar med uppåt fyra olika kameror och att vänner och familjemedlemmar ständigt måste vänta eller stanna bilar för att kort ska tas. Ingenting verkligen ingenting kommer av sig själv. En kurisiosa är att den mest publicerade kameran är en iPhone. Respektera hårt arbete. Det är sånt som får oss att kliva upp om morgonen.

Vissa dagar kan det vara svårt att kliva upp om morgonen, speciellt om man drivs av gränslösa begär. SVT har sin kortdokumentär om Rissveds, det är mycket bra att det kommer på tals. Det fria ordet är vägen framåt. Den bildade människan är idealet. En som också talat ut är zigenarnas konung Tyson Fury. Lyssna och lär.

Up and running again

Temperaturen börjar bli svinkall! Det är magiskt att gå och vänta på det första snöfallet. Tyvärr så är dom första fallen bara besvär. Har börjat med långkalsonger på jobbet, lite vemodigt. Jobbar i Taberg, såg en Claesson staka förbi, det är ganska trevligt när det väl är solbelyst. Skoja, pallar inte med den dalen. Man kommer hela tiden att tänka på Sagan om ringen, och inte Hobbitarnas fylke, om ni förstår vad ja menar. Lite snö och sommardäck så är vi i hamn sen. Rena skiten dubbelt upp.

Funderar på att ta mig en höstabborre. Laddat upp med färska jiggar, där den ena ska studsa på botten och den andre har gömd krok så man kan fiska nära risvaken utan att tillkalla den onde. Allt för mycket iallafall.

Ge mig lite blodpudding med äppelmos, brynt rödlök och russin, eventuellt lite lingonsylt. Definitivt ett glas mjölk.

”Fridolins avgång är bra för miljön” det är ingen rolig rubrik för den pojken. Illa omtyckt, välförtjänt säger endel, lite väl hårt kan ja tycka. Dock kan miljöpartister ha rätt och fel på samma gång. Det är märkligt.

Ju mer vi vet om klimatet, ju mer apatiska blir vi.

Löpintervaller på öis, det är en go bit av livet det. Livslevande.

Man får sköta det lilla, sova, vakna, arbeta och stressa vidare. Det verkar som man ständigt är mellan födosök och natthägn. Och så lär det förbli. Lever vaknar somnar och lever igen.

Ska bli höstruskigt ihelgen, fy, borde hålla mig inomhus och dricka en flaska franskt och läsa ikapp allt som inte blir läst. Men ja har faktiskt planer, inte illa för en ensamvarg.

En bild, inte illa, från en sommar som flytt.

 

 

 

 

Vägen framåt

 

Måndag är lika med poker, det börjar faktiskt bli sen gammalt.

Ska kreativiteten vakna till liv igen? Det var månadersen jag lyckades vinna ett kortspel. Det måste bli en ändring. Inte vara slarvig, försöka vara koncentrerad, tänka på risk kontra förtjänst, följa ett mönster åt båda hållen så man inte blir förutsägbar, det handlar om uthållighet. Såg två olika sorters blommor på vistakulle idag, dom vajade lätt i vinden den 21 oktober, dom har inte gett sig trotts en frostnatt. Dom är mina förebilder. Överlevare. Inga döda blommor sätts i krukor. Motiverad, väldigt motiverad. Hela denna värdekedja som vi har skapat sen våren 2013 har en oerhörd betydelse. Det är vackert. Det är livets enkelhet och komplexitet på en och samma gång.

 

Men vart är världen på väg? Det är det många som funderar på. Rubrikerna lyder ”Dags att skapa nya värden”  Volvo tappar 2% på börsen trotts att man aldrig sålt så mycket fordon någonsin, Skanska ner 10% trots att man bygger för fullt över hela världen. Husqvarna vågar vi inte ens prata om och inte Atlas Copco heller. Det är inte storföretagen som går åt helvete, det är prognoserna, sanningen kanske är den att vi inte behöver dom längre. Klimatförändringar krossar kapitalismen trots att någon i slips skakar på huvudet nej nej det finns inget annat än en evig tillväxt. Den gamla världen kan aldrig överleva i den nya världen. Bönderna i Ningxia har blivit helt utan gräs, forskarna konstaterar att 144 källor och bäckar är borta. Utkörda pellets får låta bönder vara bönder. Klädförsäljningen kan låta anrika företag få upp sina sista marginaler innan den verkliga stormen begraver dom medans två män står i ett hörn i trätter, den ena ekolog den andra ekonom.

Vad är det vi behöver? Vi behöver kliva in i något helt nytt, något vi inte kan föreställa oss. Konsten är vägen att ta oss dit tror ja. Precis som en dröm så har vi inte en aning om vad det betyder, men drömmen förflyttar oss från det vi är, till något okänt. Vi står mot en okänd framtid, precis som drömmen så vet inte konstnären vad den sysslar med, den bara gör och skapar efterhand. Skapar nytt ifrån det vi är.

Kom bara på tanken att ekonomernas ekonom Keynes sagt något i stil med att ett stort utrymme måste lämnas åt uppfinnarens ”djuriska instinkter” för att vi ska komma framåt. En konstnär går just på instinkt. Fightern Tony Fergusson brukar i sina publika träningar i promotion för en fight dansa breakdance, han säger att han inte vet vad han gör eller att han aldrig skulle kunna lära ut det, det finns bara inom honom.

Om Instagram nu är töntarnas paradis, de lättklädda ordens formuleringar så är Youtube precis tvärtom. Youtube ger människor redskap till att bli bättre människor. Hjärnans katalysator. Här får ni nio riktigt välspenderade minuter som ni sedan kan bygga vidare på, fundera kring, Wikipedia er, växa, bli smartare. Det där med framtiden får vi fortsätta att fundera kring.

Il n‘y a pas de hors-texte

 

Den där överskriften är betydligt mer komplicerad än vad den skulle behöva vara. Egentligen. Men gång efter annan visar sig saker vara just det, mer komplicerade än vad de tordes vara. Man sysslar med förenklingar hela tiden, ögat gör det, kompisarna på jobbet gör det, du gör det, ja gör det även om ja försöker fatta kniven och ge mig in i det. Ångrar mig ständigt men det finns ingen återvändo.

Man kan översätta den där överskriften till ”Det finns ingenting utanför texten”. Filosofen som myntade uttrycket var den franske filosofen Jacques Derrida. Tänkte använda det för att fortsätta kasta skit på Instagram. Som ett t-shirt tryck fast i bloggordsformat. När man ska kasta skit på något och helst få skiten att kasta dynga tillbaka så är det helt fel fallenhet att först bli tveksam sen nyfiken sen fascinerad. Krig är krig och det har faktiskt inte så mycket med rätt eller fel att göra. Instagram är fortfarande skit som stjäl uppmärksamhet. Reklam tv gånger tio. Nu är det här inte min personliga åsikt utan bara ett kraftfullt sätt att uttrycka sig på. Vilket är just som oftast en förenkling.

Hur som helst, var var vi? Derrida var väldigt inne i förklaringsmodeller kring hierarkiska strukturer. Hans förklaringsmodeller har mig veterligen inte jättemånga anhängare idag men dom går grovt förenklat ut på att hierarkiska strukturer uppstår för att inkludera dom som drar nytta av den och förtrycka dom som missgynnas och utesluts. Derrida menade att söndring och förtryck finns inbyggt i själva språket. Det är väldigt nihilistiskt och destruktivt att påstå att det inte finns någon sanning utan att allt är tolkning och skitkastande både uppifrån och nerifrån. Derrida betvivlade själva kategoriseringshandlingen att en hierarkisk position är en följd av skicklighet och kompetens. Det är just dynga.

Makt är en av flera männskliga drivkrafter. Vi konkurrerar för att nå toppen i flera olika tävlingar. Och vi bryr oss om vart vi befinner oss i denna dominanshierarki. Det är rent ut sagt skittråkigt att bli omsprungen av en den ena än den andre i skogarna kring ölmstad. Men det är guld. Guld kan man tro inte är så mycket för världen. Vad ska man ha det till? Men det är bra att ha och samla på om man vill tävla igen eller posta snygga foton med tillrättalagda kommentarer, skoja bara. Sådana gulddagar som vi hade i lördags är bra inför mörkare tider, helt klart. Hjärtat var på det rätta stället och resultatlistan var ingen derridiansk tolkning utan byggde på kompetens och skicklighet. All respekt. Guld. Allt. Åskådare medtävlande Guld.

I torsdags fick vi så mycket stryk på Stockholmsbörsen att vi egentligen skulle slagit igen skärmen och konstaterat Guld! Guld står sig alltid i kris. Skulle det krisa sig så är gemenskapen som öisloppet ger guld värd. Claesson får löpa med vitflaggan och PeterNilsson ordnar allt det praktiska, vi andra kan ta en korv. Guld, spara på det mina vänner. Fysiskt guld är lite töntigt men börshandlade fonder med guld som underliggande tillgång funkar.

 

Ps Istället för bilden tar vi fyra ronder guld mot S&P500 i kristid.

Rond1: 11 september (10/9 2001 – 11/10 2002)

S&P500 -22%                  Guld +17%

Rond2: Global finanskris (10/10 2007 – 6/3 2009)

S&P500 -55%                   Guld +26%

Rond3: Eurokrisen (20/4 2010 – 1/7 2011)

S&P500 -15%                    Guld +5

Rond4: Kinaoro (18/8 2015 – 11/2 2016)

S&P500 -12                       Guld +12

 

Öis-loppet 100% rent guld

 

 

 

 

 

 

Ett tyst mörkt rum

Ord, vilken magi dom bär på. Direkt kopplade till välbefinnandet. Små små ord kan lyfta så stora saker, också förgöra så sköra saker. Så avgörande det har varit för vår tid här på jorden. Det är nästan obegripligt att tänka sig en värld helt utan ord. Det mesta av historien har ju faktiskt varit helt utan ord, uttryck och människor. Orden har ju bara funnits i 200 000 år och är inte det ett strå i en höstack eller en piss i havet när Universum stoltserar med 14 miljarder ljus i tårtan? Man bara what?  Ynka är ett bra ord för att beskriva tvåhundratusen år. Ynka. Vilken enväldigt liten värd, det måste varit, sen började det expandera. Vilken fart den fick upp till slut, ja hänger inte med alls faktisk. Ibland blir man helt enkelt mätt.

Man säger att det primära i människans existens är njutningen och att sekundära kapaciteter som språk och tanke har uppkommit för att möjliggöra utveckling och njutning i existensen. Det är orden som skiljer oss från djuren.  Man kliar sig i huvudet och tänker nåt mer måste det väl ändå vara, ett medvetande? Ett medvetande är bara naturens sätt att via en illusion få oss att leva några år till här mellan istiderna. Man får stålsätta sig. Det är aldrig bra att sätta två hästar i samma sele. Vilken röra.

Alla dessa små små misslyckanden som drabbar mig hela tiden. Harmlösa men ändå en spark på pungen. På väg hem idag så kom det till mig, som en intuition att kaffet är slut, morgonens aha detta måste memoreras vaknade till liv och sände sina signaler och det är som alltid kroppen som bestämmer och hjärnan som verkställer. In på Ica och ut med två paket, det här va skitbra tänkte ja. Playing the livspussel game. Väl mitt i eftermiddagsbestyren så fipplar man på förpackningen och filtren är slut. Tamejfan.

Var ute och sprang mitt i hösten, grönsiskor i flock på gärdet. Man ville bara stanna och skrika åt dom att stick nu, flaxa inte omkring här och bli överraskade av snöglopp och rimfrost. Men vem bryr sig, inte dom och inte ens ja. Undrar om grönsiskor också misslyckas ibland? Äpplen faller till marken, det ser man hela tiden, men det är alltid till gagn för någon. Det verkar vara så det funkar. Man är en råttfångare och vargarna står för dörren.

Har haft väldigt många bra dagar det senaste. Det har varit njutning i existensen. Det har varit rykande soppor, glada skratt, hud och ömhet. Snabbstädade rum och lokalt inhandlade bärdrycker. Förväntningar och tilltro. Men igår märkte ja att min kreativitet var helt död. Jag hade inget svängrum. Alla misslyckanden hade sin förklaring, inte var man dödsdömt otursförföljd man var ute ur spelet, för vilken vecka i ordningen? Utan kreativitet så hittar man inga vägar när korten inte trillar i ens väg. Det blir dödsdömt och tillslut så tar man för stora risker alldeles för tidigt, man spelar inte med tiden på sin sida. Man kraftsamlar och övervärderar och tillslut så är man ute, och den som är ute får inte spela. För att spela måste man hålla sig inuti spelet, det handlar om överlevnad, här också.

Kreativitetens bränsle är avsaknaden av externt stimuli. Man behöver mörka och tysta dagar för att få färg igen. Att få blomstra igen, det blir denna veckans fokus. En målbild i färg.

Tänkte lägga in en bild nu men Instagram är för töntar, kom ihåg det. Riktiga män och kvinnor scrollar inte vågskvalp utan läser oändligt med text. Tvåhundratusen år av reflektion och samtal, det är djupet inte ytan som är det fascinerande.

 

Lev i mörker och tystnad, ibland. Recover be awesome.

/Johan

 

 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑