Det finns bara krig

Varje gryning ekar kampens skri Varje andetag när raseri Varje hjärteslag är ett krigsutbrott Ett liv av smärta äro krigarens lott Det finns bara krig och livet är kamp /Norrlandspoeten Hulkoff

Tänkte skriva ”The story” om Vasaloppet. Nu ljuger ja, tänkte skriva om krig,liv och smärta. Men ja hinner inte med. Världen tycks för mig gå för snabbt. Jag har inte kapacitet till att ta till mig allt som sker. Måste skärma av. Bli fokuserad. Försök till koncentrerad. Befinner mig för tillfället i ”the blues”. Efterdyningarna. Processandet. Släpandet. Ganska härligt. Om man ger sig själv tid till att njuta.

Ställde mig på vänstra sidan på startgärdet. Ren tur.

Femton grader kallt. Valde att inte byta till tunn mössa. Väldigt dumt gjort. Korkat. Det gick till mentala 800 grader väldigt snabbt. Slängde mössan. På en icke skräpzon. Väldigt korkat. Femton minuters tidstillägg. Erbjöd mig att plocka upp mössan på hemvägen. ”Glömde” bort det och har inte hört nåt från arrangören. Saknar mössan. Svart Swix. Kollade om man kunde köpa en likadan på nätet. Hittade ingen, köpte ett par pjäxor. Vad säger man? Konsumtionssamhället. Man blir lurad hela tiden.

Den mest speciella känslan var just den att det gick från kallt till varmt så snabbt. Aldrig upplevt det på det sättet förut. En rolig historia. En småländsk proffstjej. Åker fram till sin servisman och ber honom dra av henne tröjan och slänger sedan underställströjan och skidar vidare. Det säger en del om paniken som rådde i fältet.

Har åkt många skidmil i mitt liv vill jag ändå påstå. Det är en tolkningsfråga men har aldrig upplevt att pjäxorna skrapar i kanten på spåret. Jag har breda fötter men ändå. Pjäxorna är standard. Det var sjukt irriterande. Bara skrek rätt upp i himlen ”Är det här nåt jävla skämt”. Har mailat arrangören. Men ångrade mig. Hann till brevlådan, ryckte ut det.Tänkte hålla på det ifall tidstillägget kommer. En motattack.

Har nog aldrig varit så besviken på ett par skidor som uppför risbergsbackarna. Inte på skidorna. Utan han som stod på dom. Ynkligt.

Åkte andra halvan bakom den vänsterintellektuella elitfeministen Stefan Ekman. En av nätets bättre skidbloggare. Nu vet ja egentligen ingenting om honom men om man själv kallar sig vänsterintellektuell så hamnar man i mitt blickfång. Det är annars en etikett andra sätter på andra människor. I mitt huvud pratade vi om mängder av saker som om Putin är socialist? Om det verkligen finns nåt som heter Genusvetenskap? Det gör det naturligtvis inte det är bara sk fiffel & bog. Men vi sa ingenting. Växeldrog ingenting. Han körde sitt race och ja hängde på. Försökte hitta honom efteråt men han måste åkt hem.

Den märkligaste upplevelsen. Tidens förmåga att stå stilla. Vasaloppsvinnaren Henrik Eriksson körde i en tjugo år gammal Mora dräkt. Troligtvis den han vann i 2001. Skidor från 1998 och pjäxor från samma årtal. Helt nya pjäxor! Kollade på dom under flera kilometer. Dom var helt nya. Samma modell som Dählie vann OS guld med i Japan. Innan Herman Paus föddes. Hur förvaras dom? Nåt skumt var det med honom också. Han åkte väldigt mycket i eget spår uppe på myrarna. Mitt i vinden. Skumt. Märkligt.

Färdens hjälte. TB Lund. Öppnar upp hemmet för en flykting. En flykting från sin egen oreda. Hade kunnat valla i garaget men där har det inte hänt ett skit. Han som bor där har spacklat ena halvan och på den andra halvan kaos, grejer. Skyller på Vasaloppet. Alla krig har sitt pris. Hos TB är det ordning och reda. Ett gott samtal. Bra grejer. Vänlighet. Krig visar också upp folks bästa sidor. TB jag är tacksam för all hjälp(genom åren). Skidorna gick som spjut.

Tack alla för resan. Vi syns vid frontlinjen nästa år.
Med kärlek eder Johan