Månad: april 2020 (sida 1 av 6)

Dessa dagar.

Visa dagar är bara att glömma. Som man glömmer att av pizza blir man alltför mätt. Man lär sig visst aldrig. Man är på jakt, efter en liten liten smula.

Köper väldigt mycket saker för tillfället. Förståelsen är sådär. Man blir uppenbart förvånad av hur lite vi faktiskt vet. Man får kosta på sig att vara lite krånglig. Noggrannhet är ett vacker ord. Ett svårt ord i praktiken. Man får kosta på sig som sagt.

Genom en vän så har ja tillgång till en bra rabattsats. Trotts att man idogt räknat och varit hyfsat rätt ute så behövde vi komplitera i Lördags. Gjorde så i Lördags i en butik som har helgöppet och märkte tydligt prisskillnaden på exakt samma produkt. Prisskillnaden för kvantitet 10 är ungefär lika mycket som ja får ihop till pengapåsen på en hel dag på jobbet. Tanken var att köpa ut kvantitet 10 med rabattsats och lämna tillbaka den på det helgöppna så kunde man ta en dag ledigt och arbeta på huset. Väl där så hade dom inte sagda produkt i kvantitet 10 så världen rasade. Humöret steg från underjorden och det rök i mynningen.

Åkte för att grunda färdigt mitt virke. Grundfärgen som slut med fyra bräder kvar. Mynningen spottade och fräste.

Knäet blev mycket bättre av att styrketräna i trädgården.

Sömn

 

 

Hagaparken

Plötsligt händer det. Dolla och jag har försökt få till ett pass tillsammans i ett drygt år sen jag började jobba i Stockholm. Stört omöjligt. Inte lätt när jobb, familj, resor och skador ska passas ihop för att se när en lucka finns. Men så i lördags fanns den där, luckan. Jag sprang en träningstävling på 5 km i Hagaparken först. Ett stabilt lopp på 3:21 min/km trots en del uppför och grus. Efteråt visade Dolla sin Hagaparksrunda. 10 km och 400 höjdmetrar i en ganska liten och inte allt för backigg park är inte dåligt. Perfekt löparväder och vi bara sprang runt och njöt. Klockan stannade på 22 km och en mycket sockersugen kropp gjorde det svårt att fixa nån vettig lunch efteråt….blev två burkar läsk, tre pingvinstänger och en korv ärtsoppa. Men vad gör det när man hunnit med både en träningstävling och Dollas Hagarunda på en vårsolig lördagsförmiddag och man har nästan hela helgen framför sig!

På toppen av Hagaparken!

Tror vi testade varenda stig

Robert ❤️

Jag blev nästan tårögd när jag igår läste att Robban sluggade sig runt sjön under helgen.
Det är något visst med den där sjön och det är något visst med Robert. Alltid 45 minuter när han springer runt landsjön, är det ens möjligt att han kan göra den långsammare nu?
Kvittar om han inte tränat sen Vasaloppet eller sen förra årtiondet, lika väl blir det 45 minuter runt sjön. Tror bannemig man hade kunnat plocka Robban från innermitten efter 90 minuter plus tilläggstid i ett derby mot VAIS på hemmaplan, åka direkt till sjön och säga spring så fort du kan och det hade landat på 45 minuter.
En stjärna.

Vilken blogg vi har. Rullar på fortfarande. Den har bytt lite karaktär på sistone, ändrat lite dynamik på nåt sätt. Kan inte sätta fingret på exakt vad, men jag gillar det. Mycket som händer i våran liv. En i Stockholm, en i Göteborg. En som bygger hus och en som bygger upp igen efter en vinter som man knappt kan föreställa sig. Men oavsett rullar bloggen på och för varje dag som går kommer vi närmare våran helg – lidingöhelgen. Om Palle ska sätta panel eller greja med nåt annat på huset då så blir jag förbannad på riktigt. Sen är det inte långt kvar till Orsa. Konstigt att det är sånt där man längtar till mest av allt nu…

Jag springer återigen tusingar i trefart. Det känns gott. Livet är rätt så gott i den röda zonen, det är väl mycket därför man håller på. Jag tror aldrig jag blir en renodlad tröskellöpare. Ni vet när allt ska vara lite sådär lagom utdraget och halvhårt, två pass per dag osv. Svart eller vitt, hårt eller mjukt, pang på eller hejdå. Detta kommer jag givetvis få äta upp, men det är verkligen för fint att då och då bli riktigt ordentligt skittrött. Ni vet sådär trött så att det nästan svartnar. Där och då, i den stunden, då har man inte så mycket övriga problem. Allt handlar bara om att ta sig igenom nästa intervall – att alltid va på väg. Det är precis samma sak som att frysa. Ibland är det faktiskt rätt skönt, för man vet att man kommer bli varm senare.

Ikväll är det dags igen. Tartan. Splitshorts och tunna skor,  lite oldschool som någon sa. Solen gör nog comeback efter en dag med regn. Full fart!

Ta hand om er.
/ örnen

Utkast till ett brev

Slumpen har avgjort mycket i mitt liv. En blick. En blick som inte blivit av om inte… Ja, ni fattar. Jag hoppas att söndagskvällen bjöd på ett ögonblick som symboliserade vändningen. Jag hade lämnat av barnen efter en fin helg. En helg som kunde varit så mycket bättre om den inre stressen inte legat på toppnivåer. Nu hade jag mest dåligt samvete när jag åkte hem. Bestämde mig för att bli bättre på allt. Vet inte för vilken gång i ordningen. Svängde in på Ängslundsvägen. Där stod två legender. Markus Qvarnström och PeterNilsson. Den sistnämnde fick med mig på ett varv runt Landsjön. Viggo med förstås.

Avskyr verkligen bortförklaringar om att man är dåligt tränad. Men faktum är att jag inte haft igång klockan sen Vasaloppet. Har tränat fotboll sporadiskt. Men i mitten av mars fick jag känning i baksidan. En känning som hängt i fram till förra veckan. Det har sammanfallit med en separation och allt vad det innebär. Så träningen de senaste fyra-fem veckorna har verkligen varit skral. Totalt 3 timmar. Och de inföll förra veckan. Det är förmodligen bottennotering de senaste 30 åren. Men. PeterNilsson fick med mig. Han på rullskidor. Jag och Viggo på startlinjen på Vistavallen.

Rev av en 3.25-kilometer direkt för att väcka maskineriet. Kändes ändå väldigt bra. Och det gjorde det länge. Insåg att det här kan bära långt. Men vid 10 km precis ballade magen ur. Jag var millimeter ifrån att skita ner mig om man nu räknar sånt i millimeter. Fick gå i några sekunder och tappade lite fart. Men in på 45.30 ungefär. En tid som visar att det finns hopp. Hopp som gör att det var otroligt skönt att gå och lägga sig ikväll. Nu tar vi nya tag. Mot framtiden. Åt helvete med det som varit.

/RD

Vindskivor & fotbräder

På takbjälken utanför saltladan fick kollegan syn på överraskningen Svart rödstjärt. Där satt den vi såg den flög vi minns.

Nu är grunden gjuten. En milstolpe.
Vi passerar någonstans kring Evertsberg.

Oljat vindskivor, fotbrädor och knutar. Levererat från Perssons Trä utanför Allingsås.

Norrlandsgran

 

15min styrketräning på gräsmattan.

Oscar Claesson sprang runt sjön på 38 minuter. Utan lapp på bröstet. Respekt.

Landsjön Runt bekantingen Markus Jönsson arrangerar ett rullskidsläger i Ulricehamn 9-10/5 för den som vill lära sig om tröskelträning och finslipa på tekniken. Maila markus.tranemoif@gmail.com för att få en inbjudan.

Vad är liv utan familj och vänner? Det är många isolerade som vet svaret på det. Vi får hoppas på återhämtning.

Imorgon crossskola. Man står vid sidan och säger Aj det där gjorde ont eller Aj det där blir dyrt. Men man konstaterar att det inte kan finnas något roligare. Idrottens heroin. I fredags kväll såg familjen första heatet från VM 1989 500cc från Drättinge. Det finns på youtube.

Måste bort till TB, betala min skuld och lägga paraffin på mina skidor. Så fort det blir en lucka. Men ikväll ska vi grunda vindskivor och fotbräder.

 

Vi hörs

 

 

Äldre inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑