Månad: november 2019 (sida 1 av 6)

Snöglitter

I ett mörkt och tungfört Ruka fick vi se en makalös avslutning av Kläbo. Helt sjukt. Bra svensk öppning i övrigt 4 herrar top 10 och två damer i final. Skidåkningen är sådär härligt konservativt romantisk. Dam är ett vackert ord, tycker ja. Friidrotten har väl gått över till att säga kvinnor? Damer & herrar, ordning och reda, helt omodernt. Kaos ständigt närvarande.

Holavedens favorit Johannes Eklöf åker Ski Classics på söndag. Vi håller tummarna, så klart.

Ryssland satsar långsiktigt. En mellansäsong, säsongen innan tre mästerskap på rad. Hem nu flickor och lägg er på rygg. Fyra ryska damer nu gravida. Bra för sammanhållningen att hålla ihop gruppen. Dom kan lära och stötta varandra. Se, iaktta och göra bättre. Utvecklas tillsammans. Kanske är det bra med mellanår, paus, Johaug blev ju direkt inte sämre av ett års karantän. Det händer mycket i kroppen när man blir gravid. Endokrinologi är bara i början.

Man satsar, man kraschar och börjar om, som en fågelunge.

Man kan åka skidor i en park nu, alt en fotbollsplan. På första advent, innan styrkan. Vilka är på?

 

 

Världscupspremiär!

12.30

Vad hände egentligen förra året? Minns ni?

Drivkraften till utveckling

FIS förbjuder fluorvallan. Inte en helt oväntad åtgärd. Tänk när den kom på 80-talet och Wassberg missade att ta rent hus i Oberstdorf för han inte använde fluorpulver. Eller så är ju i varje fall skrönan. Det kommer bli tungt i kramsnön framöver.

Utveckling sker oftast i steg. Ofta igångtriggade av krig, nya tillverkningsmetoder, nya material eller som i detta fallet nya krav. Likt sista årens dieselskandaler skapat en språngbräda för elekrifieringen av bilflottan kan fluorförbudet generera en liknande utveckling. Står vi inför ett utvecklingssteg inom längdskidsporten?

Vad skulle kunna hända?

  1. Nya belagsmaterial? Vi har sett det komma under ett antal år nu med specialbelag för våtfören etc. Men kommer vi få se nya superhydrofobiska material eller behandling. 
  2. Handbyggda skidor? Inom så många andra idrotter har kolfiberkonstruktioner fullständigt slagit igenom. Du kan bygga in styrka där du behöver det, flexibilitet där det behövs. Skidor har alltid haft problemet att man behöver kunna värma dem under vallning vilket begränsar materialen och limerna som används. Kanske öppnas den dörren nu. När får vi se de första ”custom made” skidorna helt i kolfiber?
  3. Nya bearbetningar av belaget? Hittills har stenslipning av belaget varit näst intill den enda metoden som använts inom vallningen tillsammans med lite sickling och rillning. Kommer vi få se några nya behandlingar framöver? För ganska exakt 10 år sedan skrev jag ett arbete på universitetet om mikrofräsning av skidbelag. Då kändes det avlägset…kanske  är det nu framtiden? 

Den som läser Holaveden får svaret i framtiden!

-OL

Bättre tider

Prognoser vittnar om att vi är på väg ut från andra sidan gråmossan. Kallare väder och klarare väder är på väg in. Lördag och söndag ser ut att bjuda på solstrålar. Gud bevare mig väl. Nu gäller det att ha snökanonerna uppställda och redo. Funderar på ett par skinskidor att inviga i Orsa. Vallar fäste 1-2 gånger om året trots min fäbless för att diagonala. Det är synd att inte ta vara på det man tycker om, men när det handlar om tid så är det som det är.

Muskelminnet verkar ha memorerat staknerverna och det går fortare och fortare i garaget. Det tar några gånger innan man återfår hatkärleken på nytt till stakmaskinen. Det är ju en relation som endast ett Vasaloppsresultat kan älska.

Det känns annars som att det väntar en transportsträcka till julledighet och eftertanke innan man åter tar sats mot konungafärden. Det blir en säsong på ÖIS-gårdens gräsmatta, det är bestämt. Det blir förhoppningsvis en renovering. Det blir förhoppningsvis lite mer ordning och reda på allt. Känns ändå som att det är på god väg nu. Det blir bättre med åren, jag känner det.

/RD

hymn

Man måste våga ta långskotten, ibland går dom ju faktiskt ribba in. Lidingöloppet 2018 var ett långskott som gick kryssribba in. Efter en riktigt usel sommar hade jag sakta men säkert fått upp farten som sånär kunde liknas vid löpning. Jag hittade några backar i Göteborg och några vändor upp och ner visade sig göra susen. Hem till Jönköping och framförallt Ölmstad för att stämma av formen. Det kändes överraskande lätt ett varv runt ÖIS-banan. Robban blev imponerad vill jag minnas. Veckan efteråt sprang jag runt Lidingö på 1:48. Det var ett rejält långskott som fortfarande ger mersmak. Hade jag inte fått till det där loppet tror jag på riktigt jag hade lagt av, på den nivån var det. Elden hade falnat, men det var tur att det fortfarande glödde. Lidingöloppet 2018 kastades det på mer virke och nu brinner det för fullt igen.

Ett annat långskott var en efterfrågan på biljetter till Winnebäck i fredags. En go gubbe från Göteborg erbjöd en fattig kille från Jönköping strax innan löning en gratisbiljett till en favoritartist från Linköping. Det blev en gemytlig kväll i Scandinavium. Jag har varit på väldigt mycket konserter, men det var längesen jag kände att varenda textrad och ackord träffade rakt in i bröstkorgen. En otrolig kväll faktiskt. Ibland måste man bara ta långskotten..

Jag läste en blogg för många år sedan som hette löpelden. Det var en väldigt bra blogg, och hade ett väldigt slående bloggnamn. Löpelden. Går givetvis tolka på flera olika sätt, men att verkligen brinna för något är häftigt och det är så jag tolkar det.  Om det så är att bygga hus, bygga batterier, löpa eller dra i en skierg. Jag tror man behöver lite mål och mening med sitt liv. Lite eld helt enkelt. Vad tråkigt det vore annars. Tänk att aldrig vara på väg någonstans, holaveden hade inte funnits då. Vi är alltid på väg.

En hymn kan man också beskriva som tacksång, eller lovsång rent av. En sång eller en melodi man sjunger när man är tacksam. Och jag är väldigt tacksam. Jag skulle kunna skriva ett helt blogginlägg över allt jag är tacksam över, men jag tror det hade blivit för långt och tråkigt att läsa. Vi kan ta en sak i taget; Ikväll är jag mest tacksam för köttförsåsen mamma lämnade kvar i frysen sist hon var här.

/ örnen

Jag tror du litar på himlen men den tänker inte på dig
Jag tror du litar på ett annat liv än det här
Jag tror du litar på turen, lita inte på sånt
Står du still på en plats så blir du helt enkelt kvar där

 

Äldre inlägg

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑