Månad: augusti 2018 (sida 2 av 5)

Likt pusselbitar

I lördags föll de på plats. Pusselbitarna i maratonpusslet. Med osäker form stod jag på startlinjen i Knektaparken där tydligen varenda lopp i Jönköping ska gå, förutom de riktiga loppen Landsjön Runt och ÖIS-loppet då.  De förädiskt lätta första 5 kilometrarna runt Rocksjön förökte jag hålla igen tempot och komma in i loppet. Det funkade perfekt och en behaglig resa i strax under 4 minuters tempo började. Hittade en liten grupp att springa med som höll ihop fram till 18 km och vi plockade in löpare efter löpare och plötsligt sprang jag på 4-5 plats. Halvmaran passerades på precis under 1:24 och mycket krafter fanns kvar i benen. I de tunga uppförsbackarna upp till Järstorp och Hisingstorp hade jag bestämt mig att låta det gå lite långsammare för att ha ben som ville springa fort nerför på slutet. Men tempot var ändå ganska högt och på toppen såg jag ryggen på trean i loppet. Efter någon kilometer var jag ikapp och passerade en mycket trött löpare. Nu var det ju ”bara” nerför kvar och ”bara” 12 km till mål. Så lätt det låter, men så fel man kan ha. Men inte denna gången. Jag var pigg. Kunde fortsätta mata på och kilometer efter kilometer rullade förbi. Tillbaka ner i Jönköping och bort mot Torpa och vidare ner mot Munksjön. Nu började det bli rätt jobbigt. Men några extra dextrosol kickade igång hjärnan trots att benen började svika 4 minuterstempot. När sista rundningen av Hälsohögskolan skulle göras möter jag tvåan. Han ser sjukt trött ut och hade tappat mycket sista milen. Men han hade fortfarande två minuter till godo på mig de sista 500 metrarna. In på bron och klockan tickade upp på 2:51. Ett nytt PB med 19 minuter med häng på en 2:50 gränsen kändes verkligen som en seger i jämförelse mot när jag två månader tidigare stod och spydde på den fyrfiliga vägen längst stadsgårdskajen efter 25 km i värmen på Stockholm maraton. Nu hade allt gått enligt plan och resultatet blev därefter. Satte mig i gräset vid Spira och drack en alldeles för söt läsk och hejade fram Robban till hans första mara!

Nu siktar vi mot Lidingö, rycktet säger att hela Holaveden kommer stå där med lapp på magen!

Att sikta lågt

 

Ridå. Nattsvart. Ändrade planer. Det blir aldrig som man kan tänka sig, på förhand. Kom igång bra med rullskidorna alltså, dunderlånga rundor och intervaller med Peter Nilsson. Köpte nya skidor och smide planer med qvarnen, höstrullen, värnamorullen, alliansloppet och SM i Nybro. Det blir väl inget av det som det ser ut nu.

Åkte inte bara på en förkylning utan åkte på förkylningarnas förkylning, bacillernas A-game. Proffs. De som vet hur man gör och gör det också. Första veckan feberdäckad andra veckan sirapsseg och huvudvärk. Jag som gjort allt som står i min makt, kokat te efter farmorsrecept och svingat en död tupp över huvet tre gånger med vänsterarm. Men det biter inte, blir inte bättre. Är det Guds straff tror ni?

Man får sikta om, inte låta sig dras ner av skiten. Man får sikta lågt. Det är ett recept i omläggningar, när man inte vet men inte vill falla ut i blindo. Anmälde mig till Lidingö. Tänker åka dit med hela Holaveden och bara njuta. Dom här grabbarna är en ynnest i mitt liv. Siktet inställt, platsen, händelsen. Inget tidsmål, inget resultatmål. Ska bara springa ut, springa utan klocka. Njuta och sen kämpa jävlar sista förhatliga milen. Hela vägen över gärdet, in under portalen. Ska fortsätta träna rullskidor med grabbarna men lägga in lite Goa lidingöpass på lediga stunder.

Faller man ur ut i mörkret så får man sikta om, sikta lågt och jobba vidare. Det vänder det vänder. Imorgon ska ja äta pyttipanna och på torsdag ska ja träna. Sanna mina ord.

 

Av kärlek

 

 

 

I love Finspång

Jag kom tvåa på Vasaloppet! Eller vasastafetten om man vill vara riktigt petig. Äntligen har jag något mer gemensamt med Jerry Arhlin utöver våra identiska biceps-muskler. Den ständiga tvåan Jerry.. Ibland kommer jag och tänka på honom, det var synd att han aldrig fick vinna. Nåja, en kort återberättelse av helgen. Gubbarna från Finspång (älskar Finspång) hörde av sig och frågade om jag kunde ta en sträcka för deras lag under stafetten. Ge mig en kort så jag inte gör bort mig blev svaret. Vi fyllde en bil från Jönköping och sen la Oscar Claesson sin tyngsta högerfot på pedalen och rätt som det va var vi framme i sälen. Lite genomgång av loppet, lättare mingel tjena tjena, och godnatt. Dan efter gick starten vid 9 och efter sträcka 1 ligger vi 2:40 efter slutsegrarna Team trimtex. Oscar Claesson spottar då nävarna fulla och bestämmer sig för att bli ordentligt trött för en gång skull. Efter 14 kilometer växlar vi som ledande lag, Oscar gör alltså en monstersträcka mot landslagsmeriterade William Lind som ledde. BAM! Därefter tappar vi mycket på kommande sträckor tyvärr och som mest ligger vi efter med 8 minuter. Själv gör jag en godkänd näst sista sträcka och plockar in nästan en minut på den ukrainske landslagsorienteraren som jag tidigare under dagen försökt psyka ner. Omöjligt. Stenhård. Men jag kunde springa fortare i alla fall. Vårat lag slutar som sagt på en hedersam andraplats och med en sluttid på 5:12 så hade vi kunnat vinna fjolårets upplaga. Vi laddar om och siktar på revansch!

Hela gänget. Löpare från hela Sverige. Som jag älskar såna här sammanhang, när man får mingla runt lite och lära känna nytt folk. Damlaget fullständigt utklassade övrigt motstånd och vann med 23 minuter. Vårat andra herrlag slutade på en stabil 6e plats, vilket är otroligt bra jobbat!

Morgonpass dagen därpå. 2 timmar löpning på fjället, min favorit. Dock sa knät ifrån på skarpen efter en timma så jag hade inte så roligt som det kan vara. Ni ser ju själva på bilden vilket väder vi hade, det gick inte klaga på något.  Medeldistanslöparna från Stockholm fullständigt krossade alla fördomar jag hade. Det var dom som guidade oss runt på fjället och det bjöds på obanat nästan hela vägen. Uppför. Nedför. I vatten och utanför vatten. Jag blev fullständigt chockad, kan banlöpare springa så kallad ”trail”? Det hela slutade med att vi blev vänner på Facebook. Bra killar det där! Såna man kommer hälsa på om några veckor på Lidingö.

Några månader kvar sen kanske man är där igen. Fäders spår. Det ligger oss varmt om hjärtat. Mycket varmt!

 

Känslan

Känslan dagen efter ett kraftprov är en dag av reflektion och tillförsikt. Så blev också söndagen. Oerhört tacksam att omges av alla dessa människor, familj, vänner och bekants som stod och ivrigt hejade utmed banan. Tack alla! (Vågar inte räkna upp er i rädsla för att glömma någon). Ni ska veta att varenda ord och rop, dextrosoler, sportdrycker, vatten, chokladbollar och geler hjälpte på den 42 kilometer långa färden.

Jag var förberedd mentalt men kanske inte helt träningsmässigt. Men vad gör det? Vilken upplevelse. Vilket lopp! Och vilka ben. Tänk vilket privilegium att ha fullt fungerande ben.

Tack alla!!

Återkommer om några dagar med The Story.

/RD

Välbehövlig vila

Holaveden tar vilodag efter en hektiskt men bra gårdag!

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑