Att sikta lågt

 

Ridå. Nattsvart. Ändrade planer. Det blir aldrig som man kan tänka sig, på förhand. Kom igång bra med rullskidorna alltså, dunderlånga rundor och intervaller med Peter Nilsson. Köpte nya skidor och smide planer med qvarnen, höstrullen, värnamorullen, alliansloppet och SM i Nybro. Det blir väl inget av det som det ser ut nu.

Åkte inte bara på en förkylning utan åkte på förkylningarnas förkylning, bacillernas A-game. Proffs. De som vet hur man gör och gör det också. Första veckan feberdäckad andra veckan sirapsseg och huvudvärk. Jag som gjort allt som står i min makt, kokat te efter farmorsrecept och svingat en död tupp över huvet tre gånger med vänsterarm. Men det biter inte, blir inte bättre. Är det Guds straff tror ni?

Man får sikta om, inte låta sig dras ner av skiten. Man får sikta lågt. Det är ett recept i omläggningar, när man inte vet men inte vill falla ut i blindo. Anmälde mig till Lidingö. Tänker åka dit med hela Holaveden och bara njuta. Dom här grabbarna är en ynnest i mitt liv. Siktet inställt, platsen, händelsen. Inget tidsmål, inget resultatmål. Ska bara springa ut, springa utan klocka. Njuta och sen kämpa jävlar sista förhatliga milen. Hela vägen över gärdet, in under portalen. Ska fortsätta träna rullskidor med grabbarna men lägga in lite Goa lidingöpass på lediga stunder.

Faller man ur ut i mörkret så får man sikta om, sikta lågt och jobba vidare. Det vänder det vänder. Imorgon ska ja äta pyttipanna och på torsdag ska ja träna. Sanna mina ord.

 

Av kärlek

 

 

 

1 kommentar

  1. Isabella är totalt besatt av Isabella. Hennes storhetsvansinne har gått över gränsen för länge sedan. Hur länge ska hon orka, rädd för att det slutar med någon form av kraschlandning.

Lämna ett svar till Frederik Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑