Vi har redan hunnit avverka några veckor in på det nya året. Det känns bra hittills, Santa Pola blev verkligen den kanonstart på året som jag hade hoppats på. En riktigt bra grund att börja med. Det finns mycket att se fram emot, men mer om det återkommer jag med senare i inlägget.

Jag tänkte först summera året 2017, främst ur ett löparperspektiv. Kanske främst för min egna skull för att jag tycker det är roligt att blicka tillbaka och reflektera lite över året som gått. Hoppas ni också tycker det är läsvärt, annars kan ni kika in på bloggen imorgon igen när någon annan skriver.   Året började med lite fokus på att samla mil på snö, Palle hade som ni kanske minns lyckats övertala mig att följa med till Italien och uppleva Marcialonga. Som ni kanske förstår var jag inte så svårövertalad, för Marcialonga är verkligen en upplevelse, något jag absolut ska försöka åka igen. Där skadade Palle knät i en skicross-bana och första halvåret präglades mycket av denna händelse. Podden föddes till liv och varje torsdag åt vi ärtsoppa. Det spenderades väldigt mycket tid med den knäsvage. Jag stakade hela Marcialonga och en månad senare var jag i mitt livs skidform när jag åkte första sträckan på stafettvasan, det var en mäktig känsla att få ligga först i startbacken. Ett tappert försök från David Jönssons att försöka övertala mig och köra Vasaloppet helgen därpå misslyckades. Men det har jag grämt mig över att jag inte gjorde. Det hade varit spännande att se vad jag hade kunnat åka på mellan Berga och Mora med den formen jag var i då… Nåväl.

Vi hoppar fram några veckor till mitten av Mars då jag sprang grusåttan i Skatås på 25:30 och hade ändå 13 löpare före mig i mål. Helgen därpå sprang jag nytt rekord uppför lyckåsbacken på 9:26, vore kul att veta om någon någonsin sprungit snabbare uppför plågan till den stora eken. Jag kände mig väldigt stark och en vecka senare sprang jag den klassiska Höredarundan på 29:35, bara en halvminut ifrån banrekordet. Det var nu jag kände att det verkligen kunde bli en rolig löpsäsong och jag laddade om för årets happening runt Landsjön. Det visades sig att jag skulle ha rätt när jag tillsammans med Jonatan Weichbrodt sprang jag runt på den snabbaste tiden på över 30 år. Sub 40 Runt landsjön. Jag trodde faktiskt aldrig att det skulle hända, men nu när det väl gjorde det förstår jag inte varför 37:56 skulle vara så omöjligt som alla säger…

Jag märker att det börjar bli ett ganska långt inlägg, så följande månader kommer jag bara stapla upp tävlingarna som jag sprang i kronologisk ordning. Ingen har väl dött av lite punktformsinlägg;

  • Värnamo kvartsmaraton 10,55km – 35:17 (1a)
  • Göteborgsvarvet 21km – 1:13:22 (30)
  • Eksjö stadslopp 10km – 32:06 (3a)
  • Råslättsspelen 1500m – 4:03 (2a)
  • DM 1500m – 4:09 (2a)
  • Vimmerbyloppet 10km – 32:14 (1a)
  • STHLM10 10km – 31:56 (13)
  • Vätterspelen 5km – 15:15 (3a)
  • Grevskapsloppet 10km – 31:50 (2a)

Sen bröt jag nyckelbenet. Det blev totalt 21 löpartävlingar första halvåret innan jag gick i backen med cykeln. Detta påverkade såklart resten av året, inte bara för att jag blev skadad och hade svårt att röra på mig första veckorna. Jag tappade suget, blev lite omotiverad och lite sur för att jag missade många tävlingar när formen var som bäst. Den klassiska löpardepressionen hade drabbat mig även denna sommaren. Det var bara till att blicka framåt.

Följande tävlingar genomfördes när jag kom tillbaka efter sommaren haveri. Comebacken kom i Borås under den magiska dagen som vi minns som Bragden i Borås.

  • Kretsloppet Borås 10km – 39:10 (comeback!)
  • Öis-loppet 12,6km – 47:01 (2a)
  • Sävedalsloppet 10km – 33:39 (5a)
  • TerrängSM 4km – 13:46 (37a)
  • Sylvesterloppet 10km – 32:16 (8a)

Även om det återigen blev ett svajigt år rent träningsmässigt så har jag tagit ytterligare ett kliv rent resultatmässigt. Kapat över en minut på milen, kommit 13e på SM i landsvägslöpning och etablerat mig som en 32-minuterslöpare. Nationellt är man en dussinlöpare fortfarande, men låt säga att man kapar ytterligare en minut på milen så skulle jag kunna ta topp 10 placering både på 10000m och halvmaraton tror jag!

Och om jag blickar framåt vad året har att erbjuda så sätter jag det som nån slags målsättning, fortsätta utvecklas på distanserna 1500m – 21km är huvudfokus, men en topp 10 placering på ett SM skulle vara riktigt roligt. Det måste bli debut på 25 varv, sub 70 på Valencia halvmaraton, banrekord på Höredarundan, vinst på Landsjön runt. Finns mycket att blicka fram emot. Jag tror Robert ¨sluggern¨ Davidsson vinner över Oskar Lund på Göteborgsvarvet. Palle gör comeback på Eksjö stadslopp och springer sub 40 igen. Sen hoppas jag på en ordentlig helg med Holaveden sista helgen i september då alla springer Lidingöloppet och alla persar.

Vad har ni för förhoppningar med 2018?