November har varit barmhärtig. Ser inget rep över takstolarna. Känner en ryckande kaffekopp i handen. Frostiga mornar. Seperationsångest från sängvärmen.  Jag skulle betala mer än en dagslön för att ligga kvar hos dig men jag gör det aldrig, jag går ner en våning och ser ett slitet uttryck och ett vagnshjul börjar snurra.

Vem fick den där pizzan? Vi väntar på Arvids avslöjande. Jag tror han får en bra vinter. Det är en början och man måste börja från början.

Ser det överallt men speciellt i startlistor, årgångar, det är inte jättemånga 85or kvar. Många rundar av , karriären är över, dags att bygga vidare på den där meritförteckningen med något annat.

Mina pass blir av, men miljakten går lite segt, 5km för att gå nio gånger i strusabacken? Det hjälper ingen dödssjuk.

Vi avslutar med lite ögongodis till kaffet. En av dom största samtida har iår avslutat karriären. Obesegrade Andre Ward. OS mästare redan som tjugoåring i Aten. Senast han förlorade en match var när han var tretton år. En tekniker. Se själva.