Då har man tagit sig runt Göteborgsvarvet. Om än en vecka för tidigt, men ändå, den blå linjen. Göteborg är vackert, inte av naturen utan av den mänskliga kreationen. Arvid & ja var på plats för att spela in en podd med elitlöparen Anders Grahl och tillsammans tog vi oss an att reka banan inför det stora loppet nästa helg.

Dessa löpare är ju på en annan nivå en vad jag någonsin har planerat för att vara, i synerhet i dagsläget, men skam till den som tackar nej. Första fem var lite ovant, svårt att veta vad man ska placera sig,men försökte hålla mig i bakgrunden så gott det gick. Gissningsvis runt 10km så höll ett bygge stängda grindar så vi fick passera en högre kulle och där fick ja släppa kontakten för första gången annars gick Hisingen relativt problemfritt.

Efter bron började det komma, ryggslutet och kring sätet. Kilometer 16,17,18 var dimmigt. När vi rundade den där statyn så var det alldeles för många klänningar på ett och samma ställe för att ja skulle hålla koncentrationen och jag tappade dom i vimlet. Men likt en mardröm som fortsätter lite för länge så fann dom mig och det hela fick fortsätta lite till, tre kilometer för att vara exakt.

Drömde om att ett cykelmatbud rämnade mig från sidan och kebaben i väskan blev plåstret på såret. Hade inget psycke för spurtkilometern även om jag är snabbare än dom både nerför.

Vi nådde till slut idrottsplatsen och det var skönt att kliva av cykeln. En känsla som bara tid kan skapa, och vad jag har saknat den.

Lev väl, vi hoppas podden kommer ut någon gång under veckan.