Vaknade fem i fem på Vasaloppsmorgonen, som en biologisk klocka, tick tack det är dags. Blev först väldigt förvånad sedan somnade jag om med ett leende och inväntade väckarklockan 07,28. Varje Vasaloppsstart man ser på tv är en missad Vasaloppsstart. Lika tomt och innehållslöst som porr, en lek med våra lustar men innehåller ingen gnista. Har tappat suget på att passivt kolla på saker, jag vill studera och uppleva, delta och omfamna men ibland är ibland och som det är. Kan känna kittlet i magen, ändå värt en del.

Vilket väder som drivit in och tagit över, landskapet ligger nerisat och vindpinat. Trädgården har blivit en enda stor driva från gräsgrönt till halvmeter piskat puder vid fågelmatningen. Småfåglarna har sökt lä i storskogen medans en koltrast har tagit sig hit och kämpar gungandes i vindbyarna. Inte varit en koltrast här på hela vintern men nu råder något slags katastrof läge och vi är tillmötesgående. Lite senare vid eftermiddagsfikat såg jag en grå boll hoppa omkring med ett klyvfrukt från en lönn i näbben, gick mot fönstret för att se efter och då dök en rödbröstad hanne upp och vinterns första domherre kunde skådas.

Vinden har yrt upp Landsjön till ett mörkblått skummande inferno och alla isrester ligger som guppande drinkis utmed strandlinjen. Promenarar förbi med huvan uppfälld. Har man sitt på det torra så är det uppfriskande att naturen ryter till emellanåt. Man kan lära sig något utav det. Läste att man kartla havets strömmar efter att ett lastfartyg blivit av med 34 000 hockeyhandskar under en storm ute på Stilla havet 1994. Handskarna hittades sen ifrån Vancouver till Vietnam. Säg den som inte blir förvånad titt som tätt.

Jag vet varken när jag ska opereras eller när jag kan börja arbeta, det är som att varken veta vad som är ut eller vad som är in. Driver mest igenom dagarna nu, någon promenad, några böcker, en tv serie, ett gymbesök, en soppa två bitar bröd. Hittade några projekt att nässla mig in i men halkade ur och hittar inte någon ingång.

Måste börja göra mer saker, det skulle vara bra för mig, att bli på hugget igen, känna suget, bli klarvaken igen. Operera i livet så man ställs inför fler valmöjligheter. Bolla argumenten, puts och stuts. Läste att på en val som dött i havet och sjungit till dess botten, kunde man hitta 390 olika marina organismer som livnärde sig. Den enes död den andres bröd eller vad brukar man säga men det som mest slog mig var att visa organismer hade sin ursprungliga hemvist 1600 kilometer därifrån. Vissa har som grej att bara driva med strömmarna tills dom på något kemiskt vis uppfattar en möjlighet och bara faller ner till kalaset. Att det bara uppenbarar sig en dag. Men man vill ju skapa valmöjligheterna själv men man inser mer och mer vilket oerhört arbete det är, en tunga till en blåval väger till exempel lika mycket som en elefant på land. Man har nog inte mycket till val än att driva vidare och se vad man hamnar.

/Johan