Vinden drar fram över det platta landskapet och snön skapar slöjor som dansar fram mellan mina fötter. Vinden som tidigare stretade mig rakt i ansiktet har efter sista riktningsförändringen träffpunkt på luvans sida. En till synes liten men väldig skillnad för upplevelsen medans solen skiner rakt i ögonen. Att vara ute i blåsten är att lära sig uppskatta livets små saker. Att vara varm, att kunna få vindskydd, att veta att varm nyponsoppa finns i ryggsäckens termos, att få gå in i stugvärmen. Små men meningsfulla saker.
Blåsig dag på fjället
Soluppgång i Storrödtjänstugan
Lämna ett svar