Jag har vridit och bänt, bönat och bett. En gammal dansskada som vägrar ge med sig gör att jag är stel som en gubbe på vänster sida. Trots detta har det funkat kanon att springa hela året. Det har dock kommit med en bitter eftersmak. Till och med 1:13:12 i Göteborg hade en bitter eftersmak i form av stelhet i höften men vem tänker på det när man är i ett sådant rus av personbästa-feeling.
Men nu får det vara nog kände jag, dags att ta tag i problemet ordentligt. Göra det rätt för mig. Den enda som drabbas av att jag skjuter på problemet är jag själv. Ingen annan bryr sig. Det går inte längre stretcha sig till en perfekt höft har jag insett efter att ha försökt i ett halvår. För några veckor sen öppnade jag plånboken. 1150kr har hittills spenderats. Tyvärr utan framsteg. Provar sjukgymnast på fredag. Ni kommer få följa utfallet i del 2. Målet är att kunna springa utan att vara stel som en gubbe efteråt. 2017 ska bli mitt år jag har det på känn.
Bilden är från i våras när jag sprang 5x2km och snittade 6:20-6:30 på alla. Dagen därpå sprang jag 21km under fyrafart och snackade med syrran som cyklade bredvid. Samma kväll fick jag feber, men jag var i bra form. Lite avis på Oskar som är inne i flödet just nu, då när kilometerna kommer till en som han så vackert beskrev det. Men snart hoppas jag att jag ska vara tillbaka där också.
2016-10-11 at 3:22 e m
Kroppen, knoppen och snoppen ska fungera för att nå toppen på loppen 🙂