Månad: augusti 2016 (sida 2 av 7)

Gästinlägg – 100 meter skierg

Skribent; Marcus Öhrn

Investerade i en SkiErg för drygt 1,5 år sedan. Det behövdes förvånansvärt lite förhandling med min fru för att få göra köpet. Min investeringsansökan var troligen inte supertydlig. Ska jag vara helt ärlig framgick det nog inte ens hur mycket den kostade – utan jag berättade lite om fördelarna med ett köp och sen var den bara att klicka hem från lämplig nätbutik. Trots att vi har haft gemensam ekonomi i över 10 år så har hon aldrig fått full insyn gällande mina ”sport & fritidskostnader” och tur är nog det…
Jag är i alla fall nöjd med köpet och förutom en del träning så har den även gett mig möjlighet att utmana släkt, vänner och annat löst folk som hälsar på. Utmaningen består av att köra 100 meter så snabbt som möjligt. Självklart finns det en dokumenterad resultatlista på alla som testat och det är ca 30 namn på den nu. Nedan har ni namnen på samtliga som mäktat med att dra en hundring under 20 sekunder:

1) Johan Laurentz 17,2 sek
Mäktig tid av en kille med noll skidvana, dock anmäld till Öppet spår 2017 och av SkiErg tiden att döma kommer det gå undan!

2) Oskar Lund 17,7
Klart bästa skidåkaren på denna listan men ändå ”bara” tvåa här, revanschsugen?

3) Marcus Öhrn 18,0
Väldigt nöjd över att (för en gångs skull) ha lillebror bakom sig i en resultatlista

4) Arvid Öhrn 18,1
Antagligen mindre nöjd över ovanstående faktum

5) Fredrik Klaar 18,8
Kommer nog cykla mindre och staka mer innan han gör ett nytt försök

6) Niklas Rohlin 18,8
Näst snabbaste Gisebo-bon, krökte inte ens på ryggen när han körde = bra krut i armarna!

7) Simon Dahl 19,0
Klart snabbaste Göteborgaren på denna lista. Hade nog dock fastnat i en dopingkontroll då han ”tvingades” dricka några öl innan start…

8) Janne Carlsson 19,0
Van Vasaloppsåkare som brukar få upp farten först efter 6mil, men visade här att han kunde vara snabb även på korta sträckor.

Kan tillägga att Sofia (hon som gav tummen upp till investeringen) leder damklassen på 22,9 – kanske snart är dags att anmäla henne till tjejvasan. Slutligen kan jag meddela att listans jumboplats innehas av den störste kämpen, minns jag rätt så hade Vidar inte ens fyllt 3 när han tog sig i mål på 71 sekunder blankt.

Vill du testa hur du själv står dig på en hundring är du välkommen till Alängsvägen 12.

Existentialism.

Ny dag på jorden.
Samma svarta kaffe.
Samma glödgande sol bortom skogsridån.
För vilket varv i ordningen?
Finns säkert någon som tror sig kunna räkna på det.
Någon som diar ur det gemensamma juvret, samlar in data, sammanställer, adderar, kliar sig i huvudet, slår sig för bröstet.
Inte mig emot.
Det är en oerhört komplex värld därute.

Jag tror mig aldrig kunna förstå den.
Men jag låter mig gärna underhållas av den.

Den komplexa världen är på det övergripliga planet väldigt enkel, det är först när man börjar leta som det blir komplicerat.
Vi har våra överenskommelser, över sådant som inte finns, men finns ändå, som ett land för att ta ett exempel.
Här går gränsen, där är Norge, här är Sverige, där har ni era överenskommelser här har vi våra.
Du har din ideologie och jag letar efter min.
Bara man bestämmer sig så kan man gå vidare därifrån.

En vän till mig har blivit helsåld på det här med aktier.
25 minuter om dagen läser hans dagens industri, hans heliga stund på dygnet.
När något kostar som i mataffären, något han tycker känns onödigt refererar han till en akties värde.
Men när krognotan blivit dyr slår han det lättvindigt ifrån sig med en hävdelse om en vis akties uppgång under föregående vecka.
Det hela är förstås underhållande men också beundransvärt.
Han beställer årsredovisningen i pappersversion och lärt sig tyda den.
Åker till Stockholm över kvällen för att sitta längst bak vid en årsstämma för ett investmentbolag för att möjligtvis få en skymt av Melker Schörling.
Han är tydligen börsens Zlatan, Sundby om du så vill.

Jag brukar fråga var den där ”marknaden” finns?
Att det luktar religion.
Jag är en idiot och han är besatt.
Det är absolut inte så att ”marknaden” inte finns.
Den finns i allra högsta grad, som en överenskommelse emellan oss den också.
Som en guldkant i tillvaron.

Livet består inte enbart av det fysiskt existerande.
Det vet alla som någon gång haft en mardröm.
En riktig mardröm, en dröm som när man vaknar först efter en stund, kort men ändå en stund, inser att man är vaken att man bara drömt.
Att de fragment av att ens son ligger död,drunknad,flytandes med huvudet nervänt i en pool, den ljusa hyn, det vita shortsen som blivit genomskinliga av vattnet, det stora håret, den oerhörda tyngd en livlös kropp frambringar.
Den chocken, skräcken, paniken, smärtan, traumat finns och känns helt verkligt fast den aldrig existerat fysiskt i verkligheten.

Under tiden man lever märker man att det här med ”finns” inte är något annat än en flexibel definition.
Den tyske filosofen Martin Heidegger förklarar det hela med ett enkelt koncept.
Han kallar det som odiskutabelt fysiskt finns som tex tallriken du äter på för Det ontiska.
Det som fysiskt aldrig existerat men ändå är närvarande benämner han Det ontologiska.
Han menar att en människa inte enbart lever inom varat (kallas sein) utan också minst lika mycket i det närvarande(dasein).

Människan är mycket mer än en fysisk varelse.
Hen är en fysisk varelse med ett metafysiskt tillstånd.
Som holaveden, inte enbart rader om fysiskt flämtande, utan mer som fysik + metafysik = liv.
Holaveden, livet på ett par rader.
Varje dag.

Lungtömning

Ursäkta att jag missade att lägga upp ett morgoninlägg. Sånt händer. Igår lät vi pulsen och andningen löpa amok på berget. IKHP’s master of the mountain bana skulle löpas. Tre passeringar av slalombacken skapar karaktär. Arvid ramlade nästan ner för berget, Palle sprang fel, jag nådde 100% av maxpuls.

Ända in i kaklet

 
Tisdag. Inte igen. Men vi ska nog klara det här också. Glöm inte bort att köra ända in i kaklet. 

Från mallis till Habo

En perfekt vecka i solen avslutades med ett klickande batteri på Sturups parkering. Vi hade gemensamt skämtat i gruppen om att jag skulle behöva åka direkt till lagtävlingen på slättens IP ute i habo när planet blev en timme försenat redan i Palma. Skämtet drogs med betydligt allvarligare ton när vi vred nyckeln om och om igen klockan 02:30 ute på parkeringsplatsen med bilen fullpackad av resväskor. Det var knappt 8 timmar kvar till start när vi gav bilen en rejäl knuff så att den hoppade igång på trean. Mjölksyra i benen och resans sista träningpass. Varje resa behöver lite dramatik och vi sparade det till hemresan. 
 
Jag fick sova och jag fick äta frukost. Väl ute på slättens IP noterar jag båda bröderna Nilssons närvaro, atleter som hävdar sig internationellt i långdistanslöpning respektive mångkamp för er som inte är insatta. Marcus visade vilken idrottsman han är när han hoppade hem både stav och längd och nu återstod det att se vilken distans David nilsson skulle leka hem. Skulle jag kanske få möta honom man mot man i 1500meter/3000meter tänkte jag som hade fått de båda distanserna på mitt samvete.  Eller skulle han jogga hem 5000meter och ta det som ett träningspass? Lite oväntat byter han om och värmer upp inför 800-meterstarten. Det visar sig att David är på jakt efter gamla personbästan då han förra helgen raderade ett 10 år gammalt rekord på 1500m när han sprang på 3:50:xx, och idag var det alltså dags att säga hejdå till 800-meterstiden. Till dagens stora gläjde hade IKHP en comebackande Jonas Linderholm som tillgång. Mannen med jönköpings vackraste löpsteg. Nyss hemkommen från en veckas fjällvandring med några mil varje dag i benen var ett orosmoment, men det strålade verkligen löparglädje från Jonas denna dagen. 
 
Starten går och det syns tydligt att David vill springa fort. Jonas ligger kloss i rygg och får en behaglig (om 800 meter nu kan vara behagligt) resa i 750 meter innan han pressar på ordentligt. Går sakta men säkert om sista biten och går i mål på 1:59:50 isch.. Sub 2 lopp skämtar man inte bort hur som helst. En vinst mot David Nilsson skämtar man inte heller bort, finaste skalpen i karriären hittills. Att springa sub 2 på 800 OCH Lidingöloppet visar på en otrolig bredd som löpare, kul att Linderholm visar upp sig då och då så man kan få inspireras. Senare sprang Jonas avslutande 400m på en svensk stafett och jag klockade tiden till 53:50, vilken kille. 
 
Nog snackat om andra, hur gick det för mig själv? Jodå, jag debuterade på både 3000 och 1500meter, riktigt roliga distanser. Först ett taktiklopp på trean där första 2km gick ganska långsamt. Med 1000m kvar går jag upp och kör för att försöka skapa en lucka, men lyckas inte riktigt skaka av mig Omar från högby (som vann Sm för 15-åringar nyligen) utan han sprutar om mig precis som Jonas gjorde mot David. Ändå väldigt nöjd med loppet då jag körde sista tusingen helt solo på 2:50, vilket visar att det finns rätt bra tryck i benen ändå. Sluttiden blev 9:12, sub 9 ska nog inte vara några problem under ett jämnare lopp.
Trött och seg gjorde jag mig redo för halva sträckan och jag hade verkligen ingen aning om hur det skulle gå. Försökte trycka på hela vägen men fick en del syra i benen på sista varvet och kunde inte hänga på segraren, också han från Högby. Gick långsammare än avslutningen på 3000, så det borde gå att snygga till tiden även här men 4:19 får ändå anses vara en OK debut. 
 
Mycket tider och löparsnack nu, men det är ju så himla roligt. Ses på berget i veckan efter jobbet. Adjö!
 
 
Mannen med det vackra löpsteget. 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑