Olav Tomasson stod och klippte får någonstans långt ner i Tasmanien när han mottog ett brev med texten ”Kom hem, käre Olov, för nu är det arv.”
När han senare på sin färd hem kommit till Melbourne svarade han med texten
”Jag kommer stövlande” trots att det var osäkert om brevet skulle komma fram före honom själv.
Den här biten som jag idag inleder med är tagen från en historia som är skriven av ingen mindre än Harry Martinsson.
Jag har kvällen till ära plockat ut boken Nässlorna blomma ur bokhyllan med anledning av att jag idag lyssnat på författaren David Lagercrantz sommarprogram.
David pratade till största delen om den gigant vid namn Olof som var hans egen far, och enligt legenden så var det just denna Olof som med sin auktoritära beslutsamhet och stålvilja var den bidragande orsaken till att Harry Martinsson valde att avsluta sitt liv genom hängning.
Anledningen till legenden är den oerhört våldsamma kritik den store Olof riktade det moraliska förfall som den svenska akademin visat när dom gav Nobelpriset i litteratur till en av sina egna styrelsemedlemmar nämligen Harry Martinsson.
 
Nog vägde den store Olofs ord tungt i de flesta fall och David själv säger sig ha levt sitt liv efter devisen att det skulle vara bättre att ligga på psykiatrisk klinik än att formulera en mening halvdant.
Med tanke på familjens historia av psykisk sjukdom och prestationsångest så är det en hård devis att försöka leva efter.
David har jobbat hårt, verkligen hårt och är idag kanske vår bäst säljande författare dom senaste åren men han lider nog av det faktum att han inte är född med den begåvningen som Harry Martinsson hade.
 
Nu hade inte jag tänkt skriva om varken Olof,Harry eller David utan om boken som informationskälla,konstform eller varför inte livspartner.
Mest hade jag tänkt skriva om bokens framtid.
Alltså hur jag tänker om boken framtid för om bokens framtid kan ju ingen säga sig veta alldeles säkert.
 
Om vi tänker på dom där breven i inledningen av texten, hur sakta kommunikationen var och jämför det med hur otroligt snabbt det går idag. Ett exempel.
Jag drar med fingret över paddan och skriver i min direkt kanal bestående av bloggens medlemmar löpning 18.00?
Inom 30sekunder svarar Arvid 18,15 där stigen blir till grusväg? Jag svara Perfekt! och inom en minut har ett möte mellan två män arrangerats.
Kommunikationen går hypersnabbt idag i alla olika former.
Allt är på internet och internet går snabbare och snabbare, om man jämför med breven så gick mejl så otroligt mycket snabbare och idag använder knappt ingen mejl pga att det är förkrågligt då messenger är smidigare,snabbare,bättre.
Den här snabba direkta kommunikationen efterfrågar en kvick skalle med snabb associationsförmåga och bred referensram.
Alltså kan vi lätt tro att bildning kommer bli på modet igen.
 
Böcker och litteratur kommer enligt denna teori att bli högsta mode.
Det spelar ingen roll om det är en bok tryckt på döda trän eller en bok som du laddat ner till din läsplatta.
Då böcker på döda trän är nostalgi och mer en inredningsdetalj än nödvändigt för själva sakinnehållet.
Det som gör boken till det speciella mediet över andra är att den kräver en insats av dig som läsare.
Det precis lika meningslöst att sitta och bläddra förstrött och ogenomtänkt bland bladen i en bok som att sitta med mobilen och bläddra bland nyheterna på Aftonbladet eller bilderna på instagram.
För att ta del av bokens skrapa analys eller gastkramande historia så måste du anstränga dig och ge den din fulla uppmärksamhet.
 
Världen lider inte längre brist på information.
Vi pumpas fulla av nonsens information hela tiden, det vi verkligen behöver men får så lite av i mängden av tyckande och gissnings nyheter är den skarpa analysen av vad som faktiskt har hänt.
Du kan läsa alla nyheter om is krig i Syrien utan att veta ett skit om konflikten och historien i sig.
Du blir matad av nonsens hela tiden medans du känner känslan att du måste hänga med i världen och går av ren nyfikenhet in på dagens nyheter för att undersöka vad det var som hände under tiden du var inne i snabbköpet och köpte omogna jordgubbar med smak av förljugenhet.
Du utvecklas alltså till en idiot som trotts dina försök att hänga med i svängarna inte vet någonting om dom platser som svischar förbi utanför rutan i den hypersnabba virtuella världen.
 
Jag är helt övertygad om att boken är det rätta elementet för den som vill bredda sina erfarenheter och utveckla sina tankar.
En stund av kvalitetstänkande för mig själv med mig själv.
Jag lägger i boken mycket större trovärdighet när en författare kanske lägger år på att formulera sin kunskap och tankar till en bok än vad en journalist gör när han spottar ur sig nyhetsreportage där krutet lagts på rubriken snarare än på innehållet som dessutom blir övergivet av flödet innan solen hunnit gå ner för kvällen.
Det är helt enkelt väldigt få nyheter som är värda att få reda på förens man verkligen vet vad som hänt.
När det kommer till information så är det till tyvenne och sist trovärdigheten som är det viktigaste.
Det spelar ingen roll om du får allas uppmärksamhet om trovärdigheten är noll, resultatet blir ändå samma som för pojken som skrek vargen kommer alltför många gånger nämligen ingen bryr sig.
Verkligheten är som multiplikationstabellen är en nolla inblandad blir också resultatet noll.
 
Boken har en stark framtid var så säker.\nNu ska jag gå till sängs och drömma om att jag springer med ett barns vanvett och tillslut stupar av utmattning och vaknar med en yrselliknande skräck och hör henne ropa mitt namn med flickhes röst någonstans i natten.
När jag äntligen finner henne i mörkret ger hon mig stryck som om jag vore en liten hundvalp.
Det är nämligen så det går till när han får beskriva det, den begåvade Harry Martinsson.
Högsta mode.