Haltande framgång

Höredarundan var som vanligt en härlig tillställning. Efter några veckor med sjukdom och i princip ingen träning hade jag inte så stora förhoppningar. En liten gnagande känsla i hälarna hade kommit de sista dagarna också. Ytterst lite, men har man en gång haft hälsporre vill man inte att helvetet ska komma tillbaka. Men jag startade. Vii sprang lätt de första kilometrarna innan Arvid drog iväg när det bar utför. Jag släppte och hade Emil i släptåg. Han är snabb när det går lätt utför, Arvid. Jag måste bli bättre där. Emil och jag hjälptes åt att dra och det kändes ganska lätt tyckte jag. Sista 400 metrarna kunde jag gå ifrån och ta andraplatsen. 1 sekund bättre än förra året, trots att jag tyckte att det gick ganska lugnt stora delar av loppet. Men resten av veckan har jag tagit det lugnt. Den gnagande känslan i hälarna måste försvinna. Säsongen är bara barnet och jag är i bra fas.

 

Efter att i princip ha sträckläst Born to run har jag nu direkt huggt in i hans andra bok, Natural born heros. Den får vi berätta mer om en annan gång.