Tomheten har rullat in, sökt sin plats.
Den så kallade fjärdeplatsen efter förberedelser, uppladdning och angsträngning.
Julen är lik Vasaloppet på många sätt.
En skräckblandad förtjusning.
Romantiserat och upphöjt.
Julaftonsmorgon, Vasaloppsmorgon.
En del av året, jordens varv runt solen.
Mat är en konstform, av högsta dignitet i den kulturakt det är att vara människa.
Vilken julmat de dukar fram, stålkvinnorna, de förvärvarbetande hemmafruarna.
Potatisen till Janssons frestelse bör skivas manuellt och generellt sätt grövre.
Problematiken är som ålderdomen för en kvinna, behålla spänst&form, inte bli gäggigt, sörgigt.
Sill äts året om så den bör varieras.
Creme fraiche, chilisås, sambal oelek, vitlök.
Inlagd strömming kan man äta året om, fiskas i västerviks skärgård i maj.
Svägerskor, svärmödrar, morföräldrar julen är ju inte direkt karlarnas högtid.
Men är maten god så kan man umgås även med släkten som Oscar Wilde sa.
När det blir som mest väsen av radiostyrda kinaleksaker, blåsinstrument och kapplöpningsbarnbarn brukar husbonden få bråttom till kvällsfodringen.
Skrapar man försiktigt i en havretunna så hittar man en flaska gult eldvatten.
I förhållandet en söt sak, tolvår, 43%, kommet ur rostfri mäsktunna, jäskar och låga kittelpannor.
På etiketten en sädesärla.
Smaken av det destillerade källvattnet på tungan dropvis medans en häst gnäggar, hö doftar och vinden biter i takplåten är såklart vedervärdig.
Alla whiskeyälskare har blivit lurade!
Av romantiken.
De bör avundas.
Jag har tagit mig till Norge.
Av just romantiska skäl.
2015-12-29 at 3:55 e m
Vad menar du? Är det inte männen som skall behålla spänst och form som en Janssons frestelse?
2015-12-29 at 5:39 e m
Islafloden?