Lucka 19 – gästinlägg av veteranen

ATT ÅLDRAS I VASALOPPSSÅRET

– Sven Olof ”tjippe” Johansson

Det känns både bra och dåligt. Bra för att all träning under dessa snart 40 år förhoppningsvis bidraget till att man fått behålla hälsan. Dåligt för att det går lite långsammare för varje år, men vad gör det förresten, när man tänker tillbaka på alla minnen från denna världens största skidtävling. Kommer ihåg min första kontakt med Vasaloppet, det var 1965-pappa hade ett stort skidintresse och tog med familjen till Mora och Vasaloppet, vi bodde på Mora hotell och hade upploppet utanför dörren. Vi hängde vid målrakan hela förmiddagen och lyssnade till referatet ur högtalarna och såg Sven Jerring när han tog plats i sin radio kur. Favorit var naturligtvis Janne Stefansson från Sälen, som hade sin storhetstid på 60-talet och som även detta år vann överlägset. Glömmer inte hans kraftfulla diagonalåkning mot målportalen på sina träskidor, en teknik som tyvärr är ett minne blott i Vasan nuförtiden. 

Min första start i detta lopp blev 1980 (Öppet spår) som då arrangerades för andra gången, vi hittade boende i Lima efter tips från Nils Rudenstam som hade en bra kontakt där (Valle Blank) som var skolkamrat och granne/kompis med Sixten Jernberg och Valles son Göran var duktig skidåkare snäppet under eliten. Respekten för distansen var otroligt stor, vi hade kolhydrat laddat hela veckan för att krafterna skulle räcka hela 9 mil fram till Mora. Vallningen kunde vi känna oss trygga med (experthjälp av Göran och Valle) vi hade tur, kalas väder med strålande sol 10 minus, gammal grovkornig snö och hårda spår. Elan skidorna tog mig till Mora på 6 tim. 27 min trots ett fika stopp i Evertsberg på 20 min. Det bästa av allt var att jag distanserade Erkki med en kvart.

STARKASTE minnet.                                     Vasaloppet 1986, vi åkte som vanligt upp till Lima fredag em och kom upp sent fre kväll. När vi vaknar lördag morgon och slår på radion får vi en chock, hela nationen är i chock-Sveriges statsminister Olof Palme har blivit mördad på natten. Vad händer nu? Blir det överhuvud taget något Vasalopp? Besked kommer på lör em att Vasaloppet ska köras, stämningen är väldigt tryckt och nervös och svårt att fokusera på de 90 km som ska åkas. Söndag morgon i Berga by 5 min före start påtalar speakern att det ska hållas en tyst minut, hela startområdet tystnade och att 15 tusen skidåkare kunde vara så stilla är svårt att beskriva (ett mycket starkt minne).
                                                                                               Kallaste loppet
1987 går till historien som ett av de kallaste lopp som körts, det var minus 32 grader på startplatsen och paniken var nära, dubbla handskar, klava och glasögon var absolut nödvändigt, i Smågan hade en temp på minus 41 grader mätts upp tidigt på morgonen. Loppet borde nog ställts in, men hade starten stoppats så hade panik utbrutet på startfältet. När jag kom fram till vägövergången och tittade upp i backen, såg det ut som en skogsbrand från kropps
ångan av alla skidåkare, varmaste temp denna dag stannade på minus 22.

Bästa loppet.
1988 var jag i mitt livs form 37 år gammal och jag var ute efter revansch i Vasaloppet, de två senaste åren hade jag missat medaljen med 20 sekunder, repet drogs när jag passerade klockstapeln vid målet. Men nu var jag väl förbered, dåligt med snö i Vista terrängen men Lövhult i Nässjö blev räddningen, fyra stakpass i veckan gjorde susen, kände när jag stod på starten att formen var på topp (nu eller aldrig).Kom iväg bra och fick rapporter att jag låg bland de 1500 första, kriser kommer alltid i ett Vasalopp och jag hade en svacka före  Hökberg, men krafterna kom tillbaka med besked, de sista två milen plockade jag otroligt många placeringar, visste att jag hade god marginal till medaljtiden och kanske en placering bland de tusen första, som för mig hade varit en dröm. När jag passerar mållinjen ser jag plac 993!! Detta var min pik.

Att bli VETERAN.
Under alla år har man beundrat och haft stor respekt för dom som åkt med röd nr lapp ”VETERANERNA”, för att komma in i veteran klubben krävs 30 lopp och när jag nådde 25 lopp blev det ett allt större mål att nå 30 lopp. 2010 blev jag veteran, visst det känns ju jättebra, men samtidigt ett tecken på att man inte är ung längre. Nu har jag åkt 35 år i följd och 42 gånger (Vasalopp+Öppet spår), alla lopp för IK Vista, det har blivit en livsstil/Sven-Olof ”Tjippe” Johansson.


– första loppet 1980


– det kalla loppet, 1987


– 2011


6 kommentarer

  1. Underbar läsning. Vilken krigare han är. 1987 års lopp blir min favorit!

  2. Tack för spännande läsning!!

  3. Roande läsning,tack.

  4. Rolig läsning. Du skulle kunna skriva en bok om alla dina lopp och roliga minnen i samband med dem..härliga bilder!

  5. Ser den fina Ski Team-mössan -80! Låg strax bakom (-87?) när du missade medaljen med några skidlängder. Citat Tjippe:"Det är inte sant, det är inte sant". Du var värd medaljen! /Roger

  6. Bra chippe, ja kommer ihåg 87 de va inget vidare,va bra du kommer i håg ja minns bara en del , en gång kom ja ifatt palmer , men då va han ung

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑