Arma människor.

 
Kneget, Källarn, Kaminen, Kvinnan, Kaffet.
November är K-märkt.
Bör den bevaras egentligen? Knappast.
Skuggmånad, solvarvets baksida.
När det är som jävligast får man rengöra kaminglaset så glöden syns klarare, det hjälper, för stunden.
Känner mig besegrad, av året.
Verkligheten, du kan.
 
Det kommer bli trettio mil i November.
Men sista veckan får bli någon form av Johan Olsson lösning.
Uppgiften måste lösas.
Källarhålet släpper inte ifrån sig några lätta mil.
 
Dostojevskijs ande är talande i dom där väggarna.
Livet är enkelt, även i November.
Skatta dig lycklig grabben, säger han.
Har man inte upplevt en skenavrättning, den smärtan, den väntan så har man inte upplevt någonting av mörker.
Att solen inte är framme betyder inte att det är nattsvart.
 
Såg en fiskgjuse ryttla i utkanten av sjön.
Måste väl sett fel?
Den ska väl vara i Nord, Syd eller Väst(?) Afrika?
I Afrika vartfall.
Tydligen känsligt det där med Afrika.
En man, svensk afrikan är upprörd, får prata i radio, ett statligt barnprogram klumpar ihop Afrika till en helhet, romantiserat, är skillnad i en kontinent. 
Statens representant ber om ursäkt.
Verkligheten.
 
Jag såg iallfall dom där stora vita vingarna, helt stilla i skyn.
Jakten, maten den enorma vinden.
Kanske trettongraders dagarna fick honom att stanna extra.
Sedan minus tio explosionen.
Verkligheten.
Inte ens fiskgjusen kommer undan.
 
Vad är kvinnan i maskopi med?
Precis innan ringning kryps det närmre.
Hur kan man lämna den sängen för en kylslagen morgon?
 
Kan man köpa en Novemberstuga ute i Moshi´s landsbygd.
Se Kilimanjaro ibland molnen.
Det morgonkaffet.
 
 
 
 

2 kommentarer

  1. Poesi som alltid Johan – slinker ner som len honung!

  2. Verkligheten är ju fantastisk när den beskrivs på det här sättet. Underbart.

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑