Ibland förlorar man. Ibland tar det hårt och det svider en bra stund. Fråga bara Oskar Lund efter att han blev spurtslagen på Landsjön runt 2014 av undertecknad. Han var relativt fåordig direkt efter målgång om man säger så. Även jag har förlorat. Denna vecka förlorade jag två av mina cyklar och det svider, väldigt mycket. Två cyklar som tagit mig många mil och gett mig oändligt mycket pungskav. Åh vad jag tyckte om dom cyklarna. Hoppas den nya ägaren som tog dom i beslag helt utan att fråga om lov kommer uppskatta dom lika mycket som jag gjort. Men jag hoppas ännu mer att du får konstant pungskav och grus under ögonlocken ditt as. 

Den tänka triathlonpremiären som skulle avklaras nu på onsdag ser alltså inte ut att bli av. Så länge ingen vill ge tillbaka mina cyklar alternativt att någon vill låna ut sin snabbaste cykel ett par timmar under kvällen blir det ingen start uppe vid axamo för min del. 
Dålig förlorare. Kommer alltid vara det…
Hipstercykeln. Jag gillade verkligen att cykla och köpa mjölk och havregryn med dig på Preem strax innan stängning för att jag precis insett att jag inte har någon frukost kvar…

Den här godingen var århundradets blocketfynd. Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig.