Skogarna

Få saker får mitt inre att få mer frid än att spendera en dag i skogen med motorsåg. I Bergvik eldas det med ved. Så har det alltid varit men det gör inte sig självt. Det ska fällas, kvistas, kapas, lastas. Och då är vi ännu inte komna till vedbacken. Väl där ska det kapas för att sedan klyvas. När veden är kluven vilket den bör vara senast dymmelonsdagen så ska den ”floas” (staplas) för att kunna torka till sig ett par år innan det är aktuellt att eldas. Slutprodukten är ett varmt hus. Och det ska inte underskattas.

I förrgår var det vindfällor på repertoaren. Västvindsstormen vid namn Olle eller Anton eller vad han nu hette förde med sig ett och annat plockepinnområde på våra hektar kring Haurida. Icke att förringa är oberäkneligheten när ett antal granar lagt sig lite huller om buller. Ett enda felskär med motorsågen kan vara förödande. Man muckar inte med en gran som ligger i spänn helt enkelt. 
Huvudet på skaft alltså. Koncentration samtidigt som det blir en hel del slit i allt annat än bekväm terräng. Sågarbyxor när graderna drar sig mot sina 20 kan få även den late att svettas. Men på latsidan går inte att ligga när ett lass ska hem till Bergvik. Den saken är klar. 

Mer hård än så här är väl svårt att vara?

Tänkte lite på Sixten J när jag gick där och drog. Det här höll han alltså på med om dagarna innan han gav sig ut på sina pass. Hårdhet får en helt annan dimension när man tänker så. 
Skogssarbete är i alla fall att rekommendera som träningsform om man vill ha följande beståndsdelar:
Styrka
Uthållighet
Balans 
Naturupplevelse
Kunna dricka en folköl utan dåligt samvete i matpausen

För min del som bor i stan är dessa dagar svårslagna. Dels att få ägna sig åt lite hederligt kroppsarbete samtidigt som det görs nytta. Men också att känna lugnet som råder i skogen. Och det är rätt skönt att veta att denna tillflyktsort alltid kommer att finnas här oavsett vad som händer. 
Min läromästare i skogsbruk tillika far.

När far min kommer upp i skogen händer något och han förvandlas till en levande maskin och den redan grova nordsmålandska dialekten blir än grövre och fraser från tidigt 1900-tal tar över mer och mer. Bara att få höra det är värt allt slit. Men alla gamla uttryck till trots så är det ett som sammanfattar dessa skogsdagar helt och hållet. Inte minst ur träningssynpunkt. Myntat av min farfar som numera kör motorsåg i de sälla jaktmarkerna:
Idag behöver vi inte gå på gym.”
Han satte förmodligen inte sin fot på nåt gym någonsin men hans intuition sa väl att det var så det låg till. Och han hade inte fel.
Allt gott!
/Sluggern 

6 kommentarer

  1. Sådana här inlägg är välkommet!
    Är det legendariska modellen 242 man ser på bilden?

  2. Det är en 242. Var så säker!

  3. Sluggern i den klädseln på LadysNight, det hade regnat trosor…

  4. Jag vill ha den bilden på skogs-sluggern varje månad från jan-dec när ni väl släpper en holavedenkalender. Tack på förhand.

  5. Själv körde jag en 244 röjare i helgen…bra kvalle på domdär gamla trotjänarna!

  6. Bra mycket hårdare med såg i näven än liggandes i en svettpöl kippandes efter luft i helveteshålet.?

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑