Bli glad men aldrig nöjd

Tänker på dom gamla legendarerna. Dom som formar oss på ett eller annat sätt. Alla har vi någon. Mina jämnåriga brukar prata om den enda tränare som fått Linderholm att spy. Det vill säga min far. Vi drog igång i januari med försäsongsträningen från det att vi var 8 år. Ett halvår till årets första match. Det var 10 minusgrader och vi blev kommenderade till helvetesbacken. Farsgubben hade väl fått för sig att att han hade något allmänt uppfostringsansvar och bestämde sig för att gå den hårda vägen. När Linderholm fortfarande såg lika glad ut efter tio vändor upp och ner gav han order om att ta varandra på ryggen och springa upp. Då svartnade det för ögonen på Linderholm. Han har berättat senare att han hade minnesluckor värre än en tonårsfylla. Rivna morötter vill jag minnas att det var som kom upp. 
 
Nåväl. Vi blev snälla i årgång 88 i alla fall. 
 
Nilsson har nämnt nåt om nån slavdrivare i Lekeryd som tog tvåtimmarsrundor i terrängen med 10-åringarna på söndagsmornarna. Är väl förmodligen straffbart i dagens samhälle. Mina bloggkamrater pratar om löparlegenden. Alla som läser det här har förmodligen någon som dyker upp direkt i skallen. En eldsjäl som format oss och trots att de inte direkt påverkade livet i rätt riktning då, på senare år fått oss att inse ett och annat. 
 
När far min hade slutat träna oss tog min morbror över vårt fotbollslag. Samtidigt anslöt en annan legend och hjälpte till. Ni som vet, ni vet. Vi kan kalla honom Arbetarn. Filosofin var att med enkla medel spela boll och samtidigt vara överlägsna fysiskt. Vi hoppade bock, sprang intervaller och slog passningar. Ibland ganska monotont. Men i slutändan effektivt. Vi blev ett vinnande lag till slut eftersom alla anslöt sig till den enkla idén. Men det var inte det som gjorde att denne man förtjänar en hyllning för sina gärningar. Det var för att han aldrig var nöjd. Något som lärde oss att man aldrig ska slå sig till ro utan ständigt söka vägar til förbättring. En gång när Arbetarn frågade oss efter ett sommaruppehåll om vi hade rört på oss något svarade min gode vän Robin Johansson förnöjt att ”jodå, jag var ute och cyklade två mil i helgen”. Svaret?
 
”Ha. Det var la inte lönt.” 
 

Dela gärna med er av era egna legendarer och vägledare från idrottslivet i kommentarsfältet.

4 kommentarer

  1. "-Ska jag inte köra någon styrketräning?
    -Vad du gör på din fritid skiter jag i."

  2. Elmblad på Sanda var bra. Annars tycker jag han bakom mitt eget pannben driver på rätt bra.

  3. Underbar läsning. För det första så kan jag bekräfta att det var morötter, men huruvida de ar rivna eller inte har jag inte svar på.

    Enligt sägen så ska även "arbetarn" under sin aktiva karriär som fotbollsspelare i Öis innan lagets uppvärmning till match ha kört 5-10 km löpning. Bara för att komma igång. Sen var han ganska löpstark med!

  4. Söndagspassen i Lekerydsskogarna med Rune var ingen lek. Alltid obanad terräng och bara uppför (hur det gick till vet jag ej). Men hårda blev vi och lärde oss att spy. Tyvärr har man ju mjuknat av sen dess.

Lämna ett svar till Palle Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑