Blabla cykling

Uppgiften var enkel. Halvvättern, 150 kilometer på cykel. Ingen tung enväxlad damcykel utan en hyfsat snabb räcer. Banprofilen är inte heller den jobbig. Relativt platt och lättcyklad med några få ordentliga backar. Vädret gick det inte att klaga på över huvudtaget. Soligt, 25+ och svaga vindar, en helt fantastisk cykeldag med andra ord. Det fanns ingenting att skylla på. Hade jag bara haft mer än 9-10 mil i benen innan start hade jag förmodligen haft roligt hela vägen in i mål. Men, man är ju ung och dum och man lär sig den hårda vägen. 

Jag och brorsan startade med Roberto Vacchis cykelgäng. Vi betalade en högre summa för att få våran startplats, men alla pengar gick till välgörande ändamål. Forskning mot prostatacancer, skolprojekt åt barn i Ghana och Bryntessons Sockertoppen-läger. 
Det var 144 st som anmält sig till samma välklädda gäng och vi rullade iväg i 3 olika startgrupper. Jag och brorsan startade helt utan ambitioner. Vi ville ha en trevlig dag på cykeln, skaffa oss lite solbränna, käka lösgodis och snacka lite skit med varandra i 15 mil. Ganska direkt hamnar vi dock i en klunga och det blir körning direkt. Upp till 8 mil hänger vi på denna grupp, men i Boet där mamma är uppvuxen och större delen av släkten håller till, tackar vi för oss. Vi ville ju ha en lugn och trevlig dag på cykelsadeln, inte tävlingshetsa precis som övriga cyklister i gruppen. Sen var vi lagom slitna i både rumpa och lår och när de andra stresskissar tar vi det lite lugnt med urineringen och får se på när gruppen rullar iväg igen.
 

Vi rullar vidare i egen takt. Vi glider sakta fram på de östgötska landsvägarna och snittet har hamnat under 30km/h. Hälsar på lite släktingar. Känner igen en del ställen då man är 50% östgöte. Åker förbi kyrkogården där morfar ligger begravd. Känns fint på något sätt. Där ligger han efter en förlorad kamp mot bl.a. prostatacancer, och här cyklar vi förbi i matchande tröjor och samlar in pengar för att forskningen ska få ekonomisk backup. Prostatacancern som nu är den vanligaste typen av cancer uppmärksammas alldeles för lite enligt mig. Tack Vätternrundan för att ni bjöd på startplatserna, och tack Roberto Vacchi för ett bra initiativ. 
Cyklingen då?
Som planerat blev jag rätt så trött efter 11-12 mil. Men vi trampade på och efter 5 timmar och 40 minuter var vi tillbaka i Motala. Man hinner tänka och fundera ganska mycket under en sådan cykeltur. Jag tror det har med att göra att snittpulsen är relativt låg i jämförelse med övriga sporter. Springer man ett 10km lopp ligger man ju så nära maxpuls att det inte går att tänka på de enklaste funderingarna ens… Det märktes tydligt att man hade bättre kondition än vad man var cyklist. I de stigningar som fanns var det många som fick kämpa och slita i gruppen. Men jag tyckte personligen inte att det var särskilt kämpigt. Fick höra ett väldigt felaktigt citat tidigare i veckan – ”ja men du som springer så mycket har väl inga problem att cykla” 
Ja, och jag borstar tänderna rätt ofta också, men det gör mig inte till en bättre cyklist. Landsvägscykling och löpning är i mina ögon inte så besläktade med varandra. Träningen är helt olika. Cyklingen handlar till största delen om att nöta mil efter mil och samla på sig timmar på sadeln. Min löpträning är tvärtom. I löpning kan man träna ganska lite om du gör det smart. Jag tränar förhållandevis lite löpning. Mina löppass snittar ungefär 40 min/pass och på sin höjd får jag ihop 40km/vecka. Det har man inte så stor nytta av när du ska sitta på en sadeln i 5-6 timmar. Tränar du mycket cykling blir du bra på cykling. Tränar du mycket löpning, blir du bra på löpning. Inte tvärtom såklart. Svårare än så är det inte. 
När vi kommit i mål var jag förstörd i nacke och rygg. Kroppen var inte så glad i att sitta i cykelställning. Efter ett stopp på Burger King var jag åter på banan och jag har lovat mig själv att aldrig mer cykla ett långt lopp utan träning. Cykelträning då förstårs. Jag kan nog lova att Vätternrundan kommer cyklas en dag. Men det är inte än på ett tag. Tills dess ska jag bara vara en tvättäkta solskenscyklist. Det finns roligare saker att göra när det regnar. 
Fredag 
Glöm inte bort att ni är välkomna till Pickarpsvägen på fredag. Tillsammans äter vi korv och hejar fram cyklisterna som ska ta sig an Kaxholmsbacken. Skriv i kommentarsfältet om just du behöver lite extra hejarop och energipåfyllning. Och skriv i så fsll vilken tid du beräknar att vara i kaxholmen (10mil efter start) Vi ses, hajj!

6 kommentarer

  1. När tänds grillen?

  2. Vackert! Är man inte tränad för det är det desto finare att göra det för en god sak!

  3. När kommer de första cyklisterna?
    Jag tänkte kolla med grabben.
    Han ska inte vara uppe till midnatt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑